att vilja fly och stanna
Sitter på Café Vänner med en kaffe och ska snart sätta igång och plugga. Blir nog till att köpa med mig godis hem efter jobbet för att vara vaken och göra färdigt tentan. Jaja, sista gången jag sitter upp en natt och pluggar så jag ska se det som lite mysigt till och med :)
Annars så var jag hemma i Skövde igår och fick mysa med familjen. Uppfylld av kärlek när jag åkte därifrån. Fick gå omkring och bära på Måns och hans leende gör ju att jag smälter som smör i solsken. Världens goaste bebis.
Sen mötte jag upp Anna för två glas vin och quizkampen för att avsluta kvällen i lägenheten tio minuter från min.
Ibland skriker kroppen åt mig att fly, dra tillbaka öronen och springa någon annanstans medans den andra gånger passar alldeles superbra just där den är.
-Men du kan ju inte göra sådär!!
-Men hur ska jag göra då?! Du visar en sak, vill något annat, jag kan liksom inte veta. Det är inte så enkelt!
-Men du kan inte bli så arg!
-Jag är verkligen inte arg, jag kanske råkade låta arg, men det var verkligen inte min mening.
Jag virar in mig i täcket och sätter mig upp, han går in på toan och jag går ut på balkongen. Låter den jobbiga känslan skölja över mig, andas, funderar. Tänker igenom det vi sa. Det började med att jag lät skitirriterad för att han inte fattar och jag säger ganska argt; Men du kan inte göra sååå. Varpå han svarar på samma sätt och med samma ton, jag blir rädd och tycker att han låter arg, vill springa därifrån och säger att han inte kan låta så arg. Han ändrar sitt tonläge och säger att han verkligen inte var arg och att det inte var meningen att det skulle låta så.
Jag stänger dörren tyst bakom mig och går in och kryper närmre och så viskar han.
-Förlåt om jag lät arg, jag var verkligen inte det.
-När man säger en sak så tänker man inte alltid på att det är en mottagare till det man säger. Och saker som man säger som inte "betyder" just något speciellt kan tas emot på ett annat sätt än man tänker. Jag tror att jag lät arg från början och då svarade du på samma sätt. Jag kanske har lättare för att låta arg än att ta emot om någon låter på samma sätt mot mig. Då behöver jag en minut så jag hinner tänka och sen också få förklara vad jag kände, speciellt för mig själv.
Jag försöker bara analysera mig själv i vissa situationer, för jag blir verkligen på ett visst sätt i vissa situationer som känns så bekant men som jag aldrig har vetat vad jag ska göra med.
-Vill du ta en kopp kaffe ihop med mig? Vi behöver inte äta frukost, vi kan börja med bara en kaffe.
-En kaffe blir bra.
Och jag känner att jag inte alls behöver springa härifrån just nu.
Kommentarer
Trackback
