Lonito

Jag tror jag är lite kär. men inte i honom, kanske i världen, men bara just idag. Eller så är jag lite kär i mig. Men det är också bara idag. Men allt kanske inte är så dumt, eller jo väldigt mycket är precis just så dumt, men så kommer det där som skakar min världsbild litegrann ( som tur är ) för den är för jävla fel hoppas jag. men tänk att det finns folk som bara känns så, rätt. Och vad lyckligt lottad man är att bara får ta en liten del av det. Annorlunda är fint, och speciellt. Och att vara sig själv är väl det bästa som någonsin finns? Och att inte behöva anstränga sig på ett jobbigt sätt. det är så skönt när det är lite enkelt, eftersom allt bara ofta är så svårt. Den här kvällen kan jag ju leva länge på iaf :)

och mina kära S, är det du som gjort det här med mig? Är det du som har gjort mig lite mer realistisk på ett underbart bra sätt? Hur kunde du? Jag är chockad över mig, att det finns något inne i mig som hela tiden säger till att kämpa för att få det liv du verkligen vill ha. Aldrig ska någon ta det ifrån mig. Och aldrig ska jag nöja mig, då är jag ju hellre själv. och då menar jag inte att man ska söka efter perfektionism, för det finns inte och jag gillar inte ens det. Allting har fläckar, men dom ska ju gå och leva med. Men komihåg, det är aldrig hopplöst. Jag vet :)

Malin, du är min lallare i alla väder. Och jag älskar dig bara för att du är du. precis som du är.

Och jag sa väl att vi är heta och att slitz ringde ikväll och frågade om vi ville ställa upp på lite lättklätt?