Lonito

Först och främst ska jag bara be er att gå in på den här sidan, och det är nu. Jag vet att jag ofta säger att låtar är världens finaste, men nu har jag hittat mitt hjärta. men vill ju bara gråta, och jag älskar att gråta ibland. Nu gråter ja inte, men det är bara för att jag är så glad just nu. Mn nästa gång jag blir ledsen vet jag vad jag ska lyssna på. Och den är ju helt perfekt i hur livet är.

http://www.youtube.com/watch?v=TBEWw9WTMu8

If you want to be alone here with me you must understand my weakness
It's the way that he left me and bereft me of of my love
without a warning without mourning almost yawning
No one wants forever anymore
cause no one dares to try
No one wants endeavour like before
If you want to see the world that's in me
You should know I'll always need him
It's the way that I met him
There's no way that I could possibly forget him like he got me and forgot me
No one wants forever anymore cause no one dares to try
No one wants endeavaour like before
No one wants forever anymore
and no one wants to be there like I know I might have been
No one wants endeavaour like before

Efter första kärleken, som så många utav mina vänner har gått igenom och även jag själv så känns den här låten så otroligt passande. Inte ordagrant men det är inte riktigt det jag menar. Men det känns som att visst, folk "älskar" varandra, gillar eller tycker om. Men man är så otroligt rädd för det där sm gick fel elelr kanske ska kunna gå fel så man vågar ju inte. Och jag hatar det där. varför ska man våga allt annat här i livet och ta chanser men man håller tilllbaka det bästa i hela livet. Jag ska aldrig göra så, jag vill inte. jag får ta att må hur ( eller inte hur jävla kasst som helst) men iaf. Det är ju värt det. man går ju alltid ur det starkare iaf. och jag ska inte vara som jag var, såklart inte. det är man ju aldrig. det kommer ju vara helt olika personer. Men varföör vara så himla rädd? vad vinner man? Man vinner inget alls. och vissa säger att det inte är alls vanligt att man lever ett helt liv tillsammans och att man byter hit och dit, och det är sant. men bara därför ska man ju inte hålla tillbaka och inte sattsa allt. Jag menar inte ge upp sitt egna liv men jag menar att ge och ta utav den mest underbara och vackraste och dyraste kärlek. det är få förunnat och jag ber er, ta vara på det. Fuck no one wants forever, jag vill ha det. Det är ju grejjen :) men så kommer jag väl alltid vara den där tjejen med rosenblad på sängen och tända ljus med love-musik. det är ju bara så, jag är ju sån :) Men varför inte? kärlek är för för fint för att snålas med och framförallt för fint för att slösas bort.


jaja, nog om det där djupa kärlekssnacket, men sånt behöer ju också ut. Nu sitter jag här vid datorn och har precis kommit hem. har tagit ett glas vatten för att vara inte bakfull imorgon. jag är absolut inte full men lite berusad kanske, därav mitt dåliga stavande och konstig meningsföljd. vi har fikat hela kvällen och jag tog två cider. Det var mysigt. jag älskar uteserveringar, helst i gbg då men man kan ju inte få allt. men jag drömde en gnutta. eftter det träffade vi lollo och snadra, oså gick ida och fia o andrea hem. Men jag hänkade på till krikelin, dom villle jugå dit. på vägen träffade vi tre killar som gjorde lumpen i karlsborg poch kom från lita olika ställen. hur goa grabbar som helst. så jag stod och tjötade med dom. dom tyckte vatra var kasst, sen tyckte dom kosmopol och krikelin var ännu kassare, vilket jag håller med dom om. Jag passar inte där för fem öre och kände mig som en gnu bland massa ankor typ. dom ville hänga med till mig och spepla spel. Det lät som en bra idé men jag kände inte riktigt för att dra hem tre killar till min mammas och pappas place, LÄGENHET säger vi bara här om en vecka :D men dom sa att jag iaf gjorde deras kväll lite. Och det var nog det bösta med hela kvällen, oså jag :) för jag är stolt, men klockan ett sa jag hejdå och vanndrade hemåt och vi hoppades at vi skulle ses igen. Och jag var inte ens full. Men jag gcik med huvudethögt ( darande ben dock efter en kväll i högklackat ) med min musik i öronen och kände livet i mig. Sådär som när man var liten, eller lite lycklig kär och gick hem efter en mysig kväll. ( okej inte riktigt så lycklig kanske men näst intill ) Och för endel låter det här som ingenting, men för mig är det här allt och lite till ibland. Och jag blir bara s¨glad. det finns andr amänniskor i den här världen, och jag är som jag hoppas :) jag är den jag vill. Och jag dricker öl i sugrör utan att bry mig och jag hade en schal som man la märke till. och jag är jag. Och jag köper kläder utan att tänka, näe men det härär ju inte jag så jag kan lika ggärna vänta tills jag blir som jag  ska. Jag är ju fortfarande jag. vissst det kan bli bättre, men det här är ju också bra. Det går ju :)

Tack mina hjärtan, verkligen tack Mr s ;) , Men ett absolut största tack till mig själv. Eller näe, lite mer till S fortfarande, men sen ska jag ta åt mig hela äran, lite senare :)

Du väljer, du gör och det blir !

Nu ska jag hoppa i sängen och mysa, inatt sov jag bara fyra timmar och har varit på stan hela dagen och jobbat sedan kvart över fem i morse. men vad gör det? Inget inget alls :)

Sovgott

Finns det alltid en räddare i nöden som kommer och drar upp en när det är som värst? Det känns aldrig så just där och då, utan man tycker mest att ingen bryr sig och att det har gått alldeles för långt tills folk hjälper till. Och visst, det kanske det har men det finns alltid någon som ser. Om man har tur. Jag har haft tur. Sjukt mycker tur ibland. Ifs en god dos av otur också men den känns lite mer avlägsen dessa dagar.

Och jag sa att jag mådde bra när han frågade hur allt var. Sen när sa man det senast? jo kanske när någon människa som man inte riktigt orkar förklara allt för som är lite sådär halvytligt lagd frågade, då sa jag bra. Men han är inte en sån där, han är ju den som jag sagt det mesta till. Och jag svarade honom ärligt med mitt bra. Det hade en fin klang men rädslan kröp nog fram lite under ordet. Denna ständiga rädsla, när ska man sluta vara rädd? Kanske aldrig, men jag försöker iaf att tänka på att man måste leva även fast man är rädd. Annars kan man ju lika gärna gå och dö på en gång. Tänk när livet endast var en dröm bort från allt och till någon helt annat. Det blir jag också rädd för att tänka på,hur det var. Jag kan vara med mig själv nu, och samtidigt njuta av det och inte känna mig ensam. Visst finns det några spöken som hoppar upp ibland, men jag vet ju bättre hur jag ska göra för att bli av med dom, och se till att dom inte stannar. Jag har förståt på egenhand att utseende är inte livet, och det ska aldrig någonsin bara kretsa kring det, man vill bli älskad för den man är och inte för den man ser ut att vara. Man har bra och dåliga dagar så kommer det alltid vara men fan för att ha en dålig dag för att man vaknade och kände sig ful, fast man säkert ser ut som man alltid gör. Sånt är bara löjligt och jävligt livsslösande ( fast fortfarande sjukt svårt att ändra på )

Man mår inte dåligt för att 
1.det regnar. 
Seriöst, när ska vi sluta skylla på vädret? Såklart blir man piggare av sol och fågelkvitter men man kan ju inte vara ledsen varje dag det regnar. Man vill ju bara hitta en anledning, människan är uppbygd så. Vet man inte vad som är felet vill man hitta det och gör man inte det så skyller man på något annat. Det regnar även fast vi inte mår bra och det sluter inte för att vi ber om det, se istället till att göra något som är mysigt nr det ragnar. hyr en film eller spela spel med vännerna. Det är ingen mirakelkur men det kanske känns lite bättre. 
2. för att någon har sagt något dumt till en.
Såklart är det inget kul att höra något dumt, men man kan iaf försöka att tolka det som man vill. Om man alltid ska ta åt sigallting så kommer man ju att gå under. Om man är stark i sig själv borde man inte må dåligt över vad folk säger, utan man lyssnar och tar det sedan på det sättet man vill. Man är den man är och du är bra.
3. för att man känner sig fulast i världen
Det kommer alltid finnas folk som är snyggare, vare sig man vill det eller inte. Man kommer alltid ha ful och snyggdagar. Men se då till att njuta av snyggdagarna och stå framför spegeln och tänk på hur jävla snygg du är. Känner man sig inte på topp, skit i att gå till spegeln och klämma på dina kärlekshandtag samtidigt som du suckar ljudligt. Dom fanns där igår när du sa till dig själv hur snygg du var också, så antagligen är det bara inställningen det är fel på den här dagen. Bjud istället på dig själv, du är ju lika bra även fast du har en fuldag ( jag vet att det inte känns så ) Men det är faktistk sanningen. låt inte att du känner dig lite ohet just den dagen gå ut över din personlighet så att du blir deppig.
 4. för att man tycker att man bor i fel stad
hallå, flytta då! trivs du inte där du är, så stanna inte där. Och om du stannar för att du är rädd ska du verkligen inte stanna. man mår braav att göra saker man är lite rädd för. när man klarar dom så känner man att man växer lite som människa. Visst du kanske inte har pengar och då måste man ju tyvärr stanna där man är och tjäna lite. Men gör då det bästa av tiden, den kommer aldirg tillbaka igen. längta och dröm, det är sunt men sumpa inte det du har här och nu för det.

Summan av kardemumman som jag ville få fram är att vi faktiskt väljer hur vi ska må. det är våra val i livet som speglar hur vi mår. Det är inte dom andras fel att du mår dåligt. Det är inte omständigheter. och ifall det nu kanske ändå är en gnutta av det så är det du själv som väljer att ta dig därifrån. Jag vet att det är skrämmande, och att det då handlar om att vi faktiskt kan anklaga oss själva och att det då bara är vi som kan ta tag i våra egna liv för att må bättre. Därför stannar många kvar i sitt vanliga  mönster, bara för att man inte vågar. men jag ber er, våga och vinn.



Finaste låten. Moto boy - beat heart

history, history repeats itself, but I, I just never learn 
 your mistake was giving me your heart to break and still I miss you so, 
 I just can't let you go, I hold you not to blame, I might as well, I might as well give in 
 oooh, take me back into your heart, let me in, with the sound of your tears  hopelessness, 
and am I the only one who wants it back, don't you know  that I love you still  
I have been terrified of changes, cause I've built my life around you then  
I suppose all good things are born to die and still I miss you so, 
I just  can't let you go, I hold you not to blame, I might as well give in  oooh, 
take me back into your heart, let me in with the sound of your  tears hopelessness,
 and am I the only one who wants it back, don't you  know that I love you still oooh