Lonito

Först och främst ska jag bara be er att gå in på den här sidan, och det är nu. Jag vet att jag ofta säger att låtar är världens finaste, men nu har jag hittat mitt hjärta. men vill ju bara gråta, och jag älskar att gråta ibland. Nu gråter ja inte, men det är bara för att jag är så glad just nu. Mn nästa gång jag blir ledsen vet jag vad jag ska lyssna på. Och den är ju helt perfekt i hur livet är.

http://www.youtube.com/watch?v=TBEWw9WTMu8

If you want to be alone here with me you must understand my weakness
It's the way that he left me and bereft me of of my love
without a warning without mourning almost yawning
No one wants forever anymore
cause no one dares to try
No one wants endeavour like before
If you want to see the world that's in me
You should know I'll always need him
It's the way that I met him
There's no way that I could possibly forget him like he got me and forgot me
No one wants forever anymore cause no one dares to try
No one wants endeavaour like before
No one wants forever anymore
and no one wants to be there like I know I might have been
No one wants endeavaour like before

Efter första kärleken, som så många utav mina vänner har gått igenom och även jag själv så känns den här låten så otroligt passande. Inte ordagrant men det är inte riktigt det jag menar. Men det känns som att visst, folk "älskar" varandra, gillar eller tycker om. Men man är så otroligt rädd för det där sm gick fel elelr kanske ska kunna gå fel så man vågar ju inte. Och jag hatar det där. varför ska man våga allt annat här i livet och ta chanser men man håller tilllbaka det bästa i hela livet. Jag ska aldrig göra så, jag vill inte. jag får ta att må hur ( eller inte hur jävla kasst som helst) men iaf. Det är ju värt det. man går ju alltid ur det starkare iaf. och jag ska inte vara som jag var, såklart inte. det är man ju aldrig. det kommer ju vara helt olika personer. Men varföör vara så himla rädd? vad vinner man? Man vinner inget alls. och vissa säger att det inte är alls vanligt att man lever ett helt liv tillsammans och att man byter hit och dit, och det är sant. men bara därför ska man ju inte hålla tillbaka och inte sattsa allt. Jag menar inte ge upp sitt egna liv men jag menar att ge och ta utav den mest underbara och vackraste och dyraste kärlek. det är få förunnat och jag ber er, ta vara på det. Fuck no one wants forever, jag vill ha det. Det är ju grejjen :) men så kommer jag väl alltid vara den där tjejen med rosenblad på sängen och tända ljus med love-musik. det är ju bara så, jag är ju sån :) Men varför inte? kärlek är för för fint för att snålas med och framförallt för fint för att slösas bort.


jaja, nog om det där djupa kärlekssnacket, men sånt behöer ju också ut. Nu sitter jag här vid datorn och har precis kommit hem. har tagit ett glas vatten för att vara inte bakfull imorgon. jag är absolut inte full men lite berusad kanske, därav mitt dåliga stavande och konstig meningsföljd. vi har fikat hela kvällen och jag tog två cider. Det var mysigt. jag älskar uteserveringar, helst i gbg då men man kan ju inte få allt. men jag drömde en gnutta. eftter det träffade vi lollo och snadra, oså gick ida och fia o andrea hem. Men jag hänkade på till krikelin, dom villle jugå dit. på vägen träffade vi tre killar som gjorde lumpen i karlsborg poch kom från lita olika ställen. hur goa grabbar som helst. så jag stod och tjötade med dom. dom tyckte vatra var kasst, sen tyckte dom kosmopol och krikelin var ännu kassare, vilket jag håller med dom om. Jag passar inte där för fem öre och kände mig som en gnu bland massa ankor typ. dom ville hänga med till mig och spepla spel. Det lät som en bra idé men jag kände inte riktigt för att dra hem tre killar till min mammas och pappas place, LÄGENHET säger vi bara här om en vecka :D men dom sa att jag iaf gjorde deras kväll lite. Och det var nog det bösta med hela kvällen, oså jag :) för jag är stolt, men klockan ett sa jag hejdå och vanndrade hemåt och vi hoppades at vi skulle ses igen. Och jag var inte ens full. Men jag gcik med huvudethögt ( darande ben dock efter en kväll i högklackat ) med min musik i öronen och kände livet i mig. Sådär som när man var liten, eller lite lycklig kär och gick hem efter en mysig kväll. ( okej inte riktigt så lycklig kanske men näst intill ) Och för endel låter det här som ingenting, men för mig är det här allt och lite till ibland. Och jag blir bara s¨glad. det finns andr amänniskor i den här världen, och jag är som jag hoppas :) jag är den jag vill. Och jag dricker öl i sugrör utan att bry mig och jag hade en schal som man la märke till. och jag är jag. Och jag köper kläder utan att tänka, näe men det härär ju inte jag så jag kan lika ggärna vänta tills jag blir som jag  ska. Jag är ju fortfarande jag. vissst det kan bli bättre, men det här är ju också bra. Det går ju :)

Tack mina hjärtan, verkligen tack Mr s ;) , Men ett absolut största tack till mig själv. Eller näe, lite mer till S fortfarande, men sen ska jag ta åt mig hela äran, lite senare :)

Du väljer, du gör och det blir !

Nu ska jag hoppa i sängen och mysa, inatt sov jag bara fyra timmar och har varit på stan hela dagen och jobbat sedan kvart över fem i morse. men vad gör det? Inget inget alls :)

Sovgott