Lonito

Jag blev ett måndagsbarn, hela livet blev en helg. mm nu är det måndag snart.
Och jag lever för ikväll, sena nätter, tomma glas. Femhundra skjuter upp promblemet för ett tag. (för stunden)
Men jag tror att, alla snart har fått nog av mig.
vad har du gjort av dig, för dig med dig själv. Situationen är så sjuk.
Vad har du gjort för dig? är det alltid helg? O helgen måste ta slut.
Det är fullt en lördag, klockan fem. Jag längtar redan härifrån men aldrig hem.
Skulle, borde, tar det sen. Vad ska det bli av mig?
Det finns dagar som idag av hopplösa mornar, Det är då jag vaknar som ett vrak



ingenting, ingenting i min kalender idag, inga vänner kvar
20, bor i andra hand och har inge kul borde ta mig ut
stackars mig (stackars mig) ingen bryr sig om lilla jag
jag vill höra någon säga mig (säga mig)
att imorrn blir en bättre dag

som i en gammal sång
som spelas på min grammofon
vill höra samma sång
där allt blir bra imorrn

lördagkväll sitter ensam på en öde perrong , nynnar samma sång
minus sju , röker fyra cigaretter i rad inget gör mig glad
stackars mig (stackars mig) för ingen bryr sig om lilla jag
orkar inte längre vänta på (stackars mig)
att imorrn blir en bättre dag

.

Stämmer inte dom här låtarna in på oss så heter jag nog Arne uggla.

och när man tänker på det så kanske man ska ta sig i kragen? Och när man pratar med den otroligt kloka vännen Malin så föstår man ännu en gång att livet är något mer. Men man tappar lätt bort det här i smeten av problem i småstaden.
Allting ovärt blir plötsligt värt, ingen har drömmar, inte ambitioner utan man låter det jobbiga vara kvar utan att man försöker. Man stannar där man inte trivs och hoppas på bättre tider utan resultat. Livsgnistan kanske är aningen död här, förutom kanske på torsdagskvällarna. och jag kan hålla med om att dom är underbara, men vad säger det då om mig egentligen?

Och jag är ifs här för att mellanlanda, men jag tror inte att det gör mig gott i längden. För jag har ju varit på den här mellan landningen i ett år nu. Dags att bryta mönstret. Jag tycker inte att livet ska bestå i att vara bakis, full, bakis full, och dom resterande 3 dagarna av veckan så går man och längtar tills nästa utgång. Det måste väl vara något mer? Något som är värdefullt. Vi har ju tappat bort allt det där andra. Jag fikar ju nästan inte ens längre. Anna, min lilla anna varför är du inte här och drar iväg mig till pims och så sitter vi där några timmar och bara pratar och njuter av att vara tillsammans. Två kompisar som pratar om livet och allt däremellan. Oh nu lät jag väl lite ytlig som tycker att fika är livet, men det har faktikst inte med det att göra. men att få ta del av någon annans liv, tankar, drömmar och ideer och samtidigt få ge sin egen syn på det och dela med sig av sitt innersta. Det är DET jag menar. Det är det som är värt någonting. Och jag tycker såklart att man ska festa, för det är otroligt skoj, men när man lever för dom där festkvällarna, för att komma bort från det verkliga ibland lite gråa så känns ju det helt meningslöst. Festandet ska bara vara en krydda i en dräglig och ändå givande vardag.

Jag ska inte vara med på det där längre iaf. Det är inte bra och jag spyr lite på mig själv om jag skulle bli sådan och stanna där. Och man kan inte alltid ha bra dagar, man  kan inte alltid vara glad. men någonting i varje dag brukar oftast skänka en liten ljusglimt. Och man får ta vara på dom och se från lite andra sidor på livet.

Jag har gett mig själv lite utmaningar som jag ska ta tag i för att ha något att kämpa för och för att kunna känna mig stolt och komma lite närmare till den vardagen jag vill leva i och den människa jag vill vara. Det börjar vi med redan imorgon. Och jag vet att det kommer gå bra. För jag vet att det bara är man själv som styr sitt liv så att det blir som man vill att det ska vara. det är inte omständigheter som gör det. Det blir inte bara bra endag. Utan det blir bra och som vi vill när vi nörjar anstränga oss. och det kan ta lång tid, jag är inte där än. men jag vet att det är värt att kämpa för. för det går!

Godnatt :)