Lonito

aj.....

hur orkar man sånt här? hur ska jag orka alla jävla låtarna som bara skriker dig. det är ju helt sjukt att hela kroppen bara kan göra så ont. det gör ont innuti mig och jag skakar av att jag inte kan göra nått. Maktlösheten är ett faktum och jag är liten. jag kan inte andas och jag vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv. jag kan inte, jag orkar inte och jag vill inte.


jag skiter i om det här var bra eller inte men jag vill inte det här nu. jag vill att du ska ringa och säga att du visst behöver mig, att jag visst är viktig för dig.

jag kan inte mer. jag vill adlrig mer gå igenom det här. jag  tycker det här är det hemskaste som finns. jag orkar inte mina tankar, men vart fan ska jag fly från dom?  spela roll om jag sitter i skövde eller i göteborg, dom är ändå där. du är där. aj.....


det blir inte vi. som att jag inte har vetat det hela tiden. men ändå, det gör så ont i mig. jag kommer aldrig mer våga. konstigt att man bara blir räddare för varje gång när det här är den värsta känslan som finns. jag tycker precis att det känns som någon dör i från en. man själv dör en liten bit, för man är ju alltid en människa med den här personen, någon man förhoppningsvis tycker om. Ibalnd kan jag tycka det är värre än döden, inte just detta men kärlek som inte går. hur sjukt är det inte att bli bort vald? herregud jag dör innombords av att det får vara så. hur kan det vara så?!
jag vill inte den här världen. jag vill inte.

jag kan inte mer....

mina ögon är blöta, mascara på hela händerna och en så jätteledsen emma i en stor värld där det känns som ingen förstår henne. jag orkar inte detta nu.