Lonito

take this sinking boat and point it home, we still got time.
Tänk när man lyssnade på det och verkligen kände så i hela kroppen, jag nästan skakade av gråt då. Tänk vad man ibland bara vill att någon ska hjälpa en upp, man tror liksom att det hjälper och att man skulle må så mycket bättre om den här någon bara fanns där igen.

Vilken tur att man lär sig att det inte är så, dag för dag.

Den här dagen har varit hur mysig som helst, bara nu på kvällen det kändes lite konstigt. Men det gör inget, det får göra det ibland. imorgon börjar jag skolan, och ska gå upp när klockan ringer, skumt :) Önskar så att jag var en människa som typ orkade dra ut och springa på morgonen, förstå hur mycket energi det skulle ge en. Men jag är nog inte sådan, eller så kanske man kan lära sig att bli sådan om man vill :) jag har faktiskt inte provat. men hade varit grymt.


dags att försöka nana och lyssna på en sommarpratare kanske :)