some people fight for love


Är inte bland det finaste när människor bara får ha det bra och vara lyckliga? Och det som är ännu finare är när man  helt ärligt kan glädjas åt andra. Efter några år av, jag vet inte vad men avunsjuk-syndromet så har jag nått fram till just det där att bara le när jag ser ett par gå hand i hand, eller av att ett syskonbarn viskar jag älskar dig till en utav mina systrar, eller att ens bästa vän ska på date ikväll. Inte lyllo dom, eller fan jag vill också utan - Åh vad mysigt. och så blir man lite varm innuti. Är inte det underbart så säg? ( nu finns det kanske dagar då jag också kan dra ner läpparna ett snäpp och tänka en lite buttertanke i mitt stilla ensamma sinne ) , men oftast inte. Och jag älskar när jag bara känner glädje i mig, av andra.

Idag var absolut en sådan dag. Jag var berusad av livet tror jag. Av några ord, och någon beröring, av att vara hemma hos mig, av musiken. Så fick jag bara lust att åka buss, för att jag älskar att åka buss. Så jag satte mig och åkte, utan att behöva nått men jag ville bara ha bussfärden, se ut genom fönstet på alla människor på kungsportsplatsen och lyssna på Vi kommer att dö samtidigt du och jag. när jag får det där lugnet i min kropp blir hela jag sprallig på ett sånt underbart sätt, bara för att det är så skönt att inte bry sig om morgondagen, eller nästa timme eller vad man ska göra i jul.

Sen sitter jag och tänker lite. Jag kommer alltid älska att ligga i någons armar, att när man andas så blir det varmt bara för att man ligger så nära, att han luktar på mig som om det är sista gången han kommer få känna det igen, att filmen på tv:n inte spelar någon roll, att hans skäggstubb gör så jag får röda märken på kinden, att läpparna blir svullna för att man har kyssts sådär  länge, att natten snart har hunnit bli morgon och man leker med varandras händer sådär försiktigt. När man är jättetrött, men man vill inte riktigt somna än för imorgon är en annan dag. Så vi ligger vakna ett tag till, och han kramar om mig hårt ohc pussar min panna. Det är varmt men jag kryper närmare, för det är faktiskt här jag hör hemma precis just i natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0