Lonito

igår var jag förälskad. Minns ni hur det känns? jag hoppas det. :) Och nu snackar vi inte mitt förälskad, för alltså min skala som jag gjorde när jag var typ 16 om typ gillar, tycka om, förälskad, kär sen älska. nja den gillar inte jag längre. Saker förändras, även emma och även hennes skalor.

Nu tror jag mer förälskad är det där pirret. Att när man ser honom komma gående så pillar man sig lite försiktigt i håret, man hoppas på att få en kram men vet inte säkert om man kommer få det. Man ler, sen kan man ju absolut inte sluta le när han väl kramar om en och säger att man är fin, och att man är fin i håret :) två frusna personer sätter sig i en kall bil och man får världens finaste leende och massa pussar direkt när man sätter sig. Men det är svårt att pussas när läpparna vägrar släppa leendet för då krockar tänderna istället. Men vad gör det :) ? och sen åker man, i bilen. och jag älskar att åka bil. skulle nån fråga mig om jag vill åka bil en kväll eller kolla typ på en film, väljer jag ju lätt bilen. Det är harmoniskt, och jag tycker det kan vara super romantiskt. Gatlyckta efter gatlyckta åker förbi, några folk går över på ett övergångsställe, det blir röd gubbe och man pussas i väntan på att det ska slå om till rött. En hand på ett lår och händer som letar sig in till varandras. fingertoppar som nuddar varandras och man har fortfarande i slutat le. Man ser i smyg att han tittar på en. Man får en puss på halsen. Och jag pussar hans kind och njuter av hans skäggstubb. Pussar i örat och han ryser. Och det där 17-års aktiga att man inte tar med honom in eller följer med honom hem. Utan man kysser varandra på parkeringsplatsen med motorn på som att det inte skulle bli någon morgondag. som att det kanske, kanske är sista gången våra läppar möts. och dom kan inte få nog, vill inte få nog. Det där leendet. just det där leendet gör mig helt svag och åker rakt in i mig. Jag sa hejdå, och han stod kvar med bilen, han öppnade bildörren mot min rygg, jag vände mig om, han sa hejdå och log en gång till. Jag gick uppförtrappan och kände hans blick bakom mig, nyckeln i låset, dörren går upp, jag vänder mig och. Bilen, han och leendet. Man får ett sms av honom när han kommit hem och flyger på moln tills man går och lägger sig.


sen blir det ny dag, och inte samma känslor. Men nu minns jag ju hur det var :) och jag tror att man ska ta tillvara på att få ha sånna känslor. man går inte sönder även fast dom försvinner, han försvinner eller att det bara inte känns så nått mer. Men den gången det känns så. Sug in det bara :)


nattinatt.