Lonito

Hjälp, eller tack.


Okej. Jag måste bara klargöra några saker för mig själv.
Jag är en otroligt stark människa, längst in. Sen att det svajar till då och då får så vara, men i mitt inre så tror jag mig vara hyffsat klar på vem jag är, om man någonsin blir det. Sitter och lyssnar på Inte säga nej av Veronica Maggio och den där tjejen har jag inte tänkt att bli igen. Men jag gillar Veronica, hennes låtar har inget med honom att göra. Det är skönt.

Det är fan det värsta med musik ( och det bästa ) att man kan assosiera (stavs inte så?) ajja, men att man kan gör det och gör det hela tiden. Man blir liksom aldrig av med vissa perioder i sitt liv, för dom ligger i musik. Men vill man ha tillbaka nått nångång för att minnas lite så är det ju väldans bra. Musik är bäst.

Nu lyssnar jag på 9 Crimes med Damien Rice och det finns ingen och kommer aldrig finnas någon vackrare och ledsamare låt. Den är hemsk och jag klarar egentligen inte av att lyssna på den, hur glad jag än är så tar den ner en i djupet såfort man sätter på den. Herregud, hur kunde en människa göra en sån låt? Otroligt och finns egentligen inga ord förutom att alla människor borde ha lyssnat på den.

Hjälp igen.

Sen en låt till som jag aldrig mer kommer kunna lyssna på är Dance with my father again med Celine Dion. Jag tänker på min 21 åriga födelse dag, dock världens bästa. Men sen tänker jag på att det kommer kanske inträffa och aa. Näe den är också för fin för att beskrivas. Lyssna nu på alla låtar jag nämner, rakt in i hjärtat låtar.

Close to you - Avant ska vi ju inte ens nämna. Den kommer aldirg mer spelas. usch fyfan vad jag blir arg och ledsen.

Okej, lite mer undersökning av mig själv.

Jag är en djup människa, en glad människa, en positiv människa, en andlig människa, en människa som gillar att göra mig fin, en människa som älskar att umgås med vänner och familj, en människa som vill hjälpa till i samhället, en människa som tycker att äldre människor är det vackrste som finns och att rynkor beskriver ett liv, en människa som älskar barn och vill ha det när jag hittat mannen i mitt liv, en människa som tycker om trygghet, en människa som gillar att överraske, en människa som är överfylld med kärlek och bara vill dela med sig det till alla nära, en människa som gillar att pussas och kramas, en människa som är en obotlig romantiker och gärna använder ordet älska framför knulla, en människa som skrattar när hon är glad och som gråter när hon är ledsen, som har ett hett temperament men som går över på några sekunder, en människa som älskar att ge och att ta, en grubblare, en som har lite svårt för att säga nej, en som får dåligt samvete ganska ofta, en människa som är öppen och försöker att inte ha förutattade meningar, en människa som ibland kan vara minst på jorden och då bara behöver en kram.
Det är jag.

Det där jaget ska aldirg försvinna, vissa saker kan man jobba på, vissa saker är otroligt bra som dom är. Men det där är jag, just nu. Och det är den människan man ska älska eller hata mig för.

Vad kräver jag då av en annan människa? Detta blir genast svårare, kan anta att det har med lite lägra självkänsla där men så kan det vara. jag ska försöka.
 
Ärlighet, kunna prata med varandra, kunna visa svagheter, kunna visa kärlek, vilja umgås, hitta på saker, kunna visa kärlek, försöka förstå sig på mig även om det inte lyckas är det bara det där försöket jag kräver, bry sig, Skratta med mig, tycka om mig för mig, vara med bara mig (om vi pratar kärlek), stå för saker man säger, försöka hålla det man lovar, vara intresserad av mitt liv och kunna känna glädje för min skull.

Jag tror detta är saker jag kan kräva, jag ska bara bli säker först. Tillsdess ska jag njuta av mig själv och mitt liv och mina underbara vänner och familj.


Sovgott