Balanserat kan kanske bli min grej
Jag önskar jag kunde gråta lite, men det vill inte komma ut något. Men det brukar ju komma när det kommer.
Jag stod på balkongen och klockan var mycket men det hade inte blivit helt mörkt än. Regnet kom och himlen var redan lite rosafärgad av solens nedgång så molnen fick ett sånt där vacker sken och luften luktade precis så som den ska efter regn mot lite varmare asfalt och sommargräs. Och jag satt där med vapnet i högtalarna och en cigarett i handen och det hela var faktiskt fint och ganska sorgligt, men jag kände att jag nog fick släppa dig där.
Inatt sitter jag på verandan, det är blåsigt men vindarna är ganska varma och det är mörkt men jag kan ändå höra en fågel och att sommaren trots allt kommer i år igen. Det blir en annorlunda sommar.
jag tror att en klump ångest sitter i mina lungor för dom andas fort utan att jag egentligen vill och jag blir inte lugn. Jag kanske är lite rädd, men jag tror det är bra att vara det ibland. jag ska inte vara det länge har jag bestämt. som längst till imorgon :)
Förresten så har jag snart gjort en hel termin på lärarprogrammet, jag har bott inneboende på jobigaste stället i fem månader, jag har sovit i en mans armar nästan varje natt, jag har skrattat mycket, jag har träffat underbara människor, fått djupare relationer med vänner, saknat dom som inte bor i Sverige längre, tänkt lite på dåtid, mycket på framtid men försökt leva idag. Jag har haft et jobb, sagt upp mig från rummet, sökt lägenhet, hittat lägenhet, sålt min säng, jag har druckit för mycket vin, jag har mått otroligt bra, jag har mått pissigt som fan, jag har gråtit, jag har önskat och jag har insett. Nu ska jag ta lite tid till bara mig, min lägenhet och vila och ligga på stranden på mitt sommarlov, läsa böcker och åter komma på att jag är en stark människa. Du var kanske onödig, men jag lärde mig nog nått. Dom säger ju att man alltid gör det.
Nu ser jag framemot att börja om lite, skapa balans i livet, att min älskade malin kommer hem ett litet tag och jag är otroligt glad och stolt över alla mina nära vänner som är så duktiga på att klara sig i det här livet trots att det är så svårt. Det är en jävla bragd bara det.
Här i göteborg
Jag vill somna med mitt hår i ditt ansikte i natt, jag vill lägga mitt huvud i dina händer. Jag vill smekas av din väme, jag vill gå i ditt ljus när morgonen gryr och dagen blir grå, här i göteborg.
Jag vill somna med mitt hjärta invid ditt hjärta inatt, jag vill vila min panna mot din panna. Jag vill smekas av dina händer, jag har väntat länge nog att vintern ska bli vår och dagen ska gry här i mitt hjärta. Jag vill somna med mitt hår vid ditt ansikte i natt, jag vill lägga mitt huvud i dina stora händer. Jag vill smekas av din värme, jag vill stanna i din famn när morgonen gryr och dagen blir grå här i Göteborg. Jag vill ha ditt hjärta mot mitt hjärta i natt, jag vill vila mina läppar mot gropen i din hals. Jag vill smekas av dina händer, jag har väntat länge nog och jag tror att våren den kom i natt till Göteborg. Jag tror att våren den kom, inatt, till Göteborg.
Morgon och det är söndag här i götebrog och jag sitter på verandan. Det är lugnt och tyst och man kan tänka utan att bli störd. Men sen när har man inte tid att tänka iofs.
Jag somnade i min säng i natt utan att bli väkt av ett telefonsamtal om att du är full eller har tappat din nyckel. Jag vet inte om det är ledsamt. Jag var väl mest trött på det mesta. Eller iaf väldigt tafatt och handlingsförlamad. Hur lär man dig att bli lite annorlunda just där? Det är svårt, men man får väl öva helt enkelt. jag tror det här kan bli bra, om det går lite tid.
Men jag kan inte låta bli att undra om du tänkte på mig.
