Lonito

Jag önskar jag kunde gråta lite, men det vill inte komma ut något. Men det brukar ju komma när det kommer.

Jag stod på balkongen och klockan var mycket men det hade inte blivit helt mörkt än. Regnet kom och himlen var redan lite rosafärgad av solens nedgång så molnen fick ett sånt där vacker sken och luften luktade precis så som den ska efter regn mot lite varmare asfalt och sommargräs. Och jag satt där med vapnet i högtalarna och en cigarett i handen och det hela var faktiskt fint och ganska sorgligt, men jag kände att jag nog fick släppa dig där.

Inatt sitter jag på verandan, det är blåsigt men vindarna är ganska varma och det är mörkt men jag kan ändå höra en fågel och att sommaren trots allt kommer i år igen. Det blir en annorlunda sommar.

jag tror att en klump ångest sitter i mina lungor för dom andas fort utan att jag egentligen vill och jag blir inte lugn. Jag kanske är lite rädd, men jag tror det är bra att vara det ibland. jag ska inte vara det länge har jag bestämt. som längst till imorgon :)

Förresten så har jag snart gjort en hel termin på lärarprogrammet, jag har bott inneboende på jobigaste stället i fem månader, jag har sovit i en mans armar nästan varje natt, jag har skrattat mycket, jag har träffat underbara människor, fått djupare relationer med vänner, saknat dom som inte bor i Sverige längre, tänkt lite på dåtid, mycket på framtid men försökt leva idag. Jag har haft et jobb, sagt upp mig från rummet, sökt lägenhet, hittat lägenhet, sålt min säng, jag har druckit för mycket vin, jag har mått otroligt bra, jag har mått pissigt som fan, jag har gråtit, jag har önskat och jag har insett. Nu ska jag ta lite tid till bara mig, min lägenhet och vila och ligga på stranden på mitt sommarlov, läsa böcker och åter komma på att jag är en stark människa. Du var kanske onödig, men jag lärde mig nog nått. Dom säger ju att man alltid gör det.

Nu ser jag framemot att börja om lite, skapa balans i livet, att min älskade malin kommer hem ett litet tag och jag är otroligt glad och stolt över alla mina nära vänner som är så duktiga på att klara sig i det här livet trots att det är så svårt. Det är en jävla bragd bara det.