Lonito

Jag träffade någon när jag var 14 och han var 17 tror jag. han hade rock och det var något sådant vi kallade honom. Han var stor, och han hade nog makt på något sätt över det livet vi gillade. Jag vet inte varför jag drogs till honom, han var inte ens intresserad. Ingen tyckte att han var speciellt snygg. Men för mig var han ju det vackraste jag sett. Mörk, och mörka ögon. Lång. Och aldrig det man räknade  med. Och jag fick honom aldrig mer än kort stunder. Men jag älskade dom stunderna. Dom stunderna då vi stod med hans kompisar och han berättade hur vacker jag var. Eller när jag ringde honom på nätterna och han sa att han saknade mig. Jag minns sista gången han höll om mig och pussade mig och sa att jag var vacker, men han var nog förlovad då. Och jag hade hunnit glömma den här svåra och mystiska man.

En annan kille, som jag hade suttit och tittat på i mina kompisars skolkatalog varje kväll när vi sov över. Vi pratade alltid om vilka som var snyggast och som man dog lite på. Jag satt alltid och tittade på honom. Han var ett år äldre och hade aldrig tittat åt mitt håll trots att vi befann oss på samma ställe på helgerna. Men han umgicks med de som vi ansåg vara lite "förmer", så jag vågade knappt titta på honom. Även här tyckte mina kompisar att min smak var otroligt dålig och förstod inte alls vad jag såg i honom och hans utseende. Men det brydde jag mig inte om. Jag har aldrig brytt mig om sådan tror jag. Sen en kväll var vi på fritidsgården som så många andra kvällar. Jag satt i tv rummet med några kompisar och några killar. Han kom in och satte sig brevid mig, jag blev helt sjukt nervös och sa egentligen inget vettigt. Efter ett tag viskar han i mitt öra: Jag går ut till lekplatsen nu, kom efter om ett tag, låt ingen se dig. och så gick han. Och kvar satt jag med darriga ben och ett leende smög sig på. Herregud, vad skulle jag göra nu? Okej, jag fattade att jag inte kunde missa den här grejen. Killen jag hade tittat på sjukt länge ville att jag skulle komma med honom. jag smög ut ifrån rummet efter några minuter, gick bort mot lekplatsen och såg honom stå lutad mot en vägg. Jag sa hej, vi började prata och efter ett tag drog han mig till sig och kysste mig. Jag hade endast hånglat med en tävttmaskin som var min första pojkvän som 13 åring och sagt till mig själv att jag aldrig mer skulle nudda en killes mun igen. det var inte alls som på film som jag hade trott. När den här killen rörde vid mig och mina läppar så visste jag inte vad som hände, det var visst precis som på film, och jag var huvudrollen. Mina ben var spagetti och jag blev helt varm. Jag log hela buss-färden hem och kände mig lite närmre vuxenvärlden.

Sedan en annan kille, som var ett år yngre men såg ut som 2 år äldre. Också han lång och mörk. Men han  hade varit ihop med min bästa kompis, och jag vet faktiskt inte varför han fick upp ögonen för mig eller varför jg sen fick det för honom, om jag ens fick det eller om jag bara tyckte det var så otroligt förbjudet som det också var och det är nog det jag har haft mest dåligt samvete för i min ungdom. vet inte om vi någonsin gjorde nått, det kanske vi gjorde. Men det var iaf aldrig okej, och kanske därför också spännande. Men jag minns att mina två vänner varit borta i ullared och om dom hade varit i sälen en vecka, kanske där av intresset uppstod, jag minns faktiskt inte. Men jag tror vi stod och kramades då vi väntade på bussen då ganska många skule bada på badhuset på kvällen för det var lov och öppet. Då kom iaf  min bästa vän och en annan vän och jag släppte honom. Men det var bara super komplicerat. Men vi satte oss iaf på bussen och han höll om mig hela vägen. Tror att han hette mitt namn på msn och massa sånt där som man fick ljuga om. Eller så har jag helt blandat ihop massa saker nu, men det var inget bra iaf. Men jag  inte heller att det någon gång var nått allvarligt. Men Såfort jag pratar med honom än idag så var jag hans första stora kärlek. Så jag vet inte hur det där var, bara att det inte var okej.

Sen så hade vi börjat på gymnasiet precis, det var sen sommar och jag åkte bussen med en kompis. På den  här bussen sitter världens finaste kille. Lång, mörkhårig, vältränad och bruna ögon och ett leende som man bara kunde smälta för. Vilket jag gjorde. Han gick av nån hållplats innan oss och vi pratade om honom då han stigit av och han var faktiskt lite svår att sluta tänka på. På kvällen kom jag hem och en kille har då addat mig på msn (det var då det var super populärt) Och vilken kille var inte det? Jooo deklart det var han :) Gissa om jag blev glad. han var två år äldre än mig och gick i trean på gymnasiet och jag bara i ettan.  nästa dag sprang jag på honom i korridoren och han sa hej och log. Vi hade också pratat kvällen innan om  att det skulle vara en bra dag om han fick se mig nån gång. och samtidigt som vi gick förbi varandra sa han: Det blev en bra dag tillslut idag iaf. Och jag log tillbaka till honom. Efter det sågs vi på gymmet och han frågade om han fick följa mig hem. Han var verkligen det vackraste jag sett dittills.

Efter det kom väl han med stort H, trodde jag då iaf. Blond, blåa ögon, lång, modellsnygg och han visste om det. Men vi älskade varandra för allt vad vi var. tror jag. Och vi försökte. och så älskade vi lite till. Och grät en himla massa där emellan. Finns så mycket att berätta om det där men jag har ältat färdigt det vid det här laget. Och jag är mest tacksam för alla dom bra stunderna vi fick. Och för den "jag kan inte leva utan"- kärlek som vi hade. På gott och ont.

Sen gick det ett bra tag, jag började jobba som mattant och sprang in i en kille med mörka drag och en stockholmksdialekt som jag dog lite för när han hälsade på mig då han skulle hämta mat. Efter ett tag frågade han om vi skulle ta en fika på kvällen, jag tog min första kaffelatte och vi höll händer brevid ljuset på bordet. Han sa att jag var vacker och utstrålade nått speciellt. Jag följde honom tillbaka och vi kramades länge. Och jag halv sprang hem i kylan men hans ord värmde mig hela vägen.

En annan man, som också gjorde lumpen. Också han mörk och lång :P. Vi alla tjejer som jobbade där spanade ju såklart på dom läckraste killarna. Och jag hade fått syn på honom. Han hade aldrig sagt ett ord till mig men det lös om honom. Han hade en tunn guldlänk runt sin hals och såg skitsnygg ut i grönakläder. jag jobbade en helg och han hade helg tjänstgöring. Efter middagen kom han fram och sa tack för maten.  På kvällen var det fest och jag sa till mina vänner att jag hade träffat mannen i mitt liv. Vi skrattade åt det. På måndagen kom han fram igen, och vi började prata. Och på den vägen var det. Tillbringade mornar i uppsala i ragg- sockar och hans rosa skjorta. Och vi åt chips på min balkong, och han sa att alltid att jag var perfekt och att det inte fanns något som han inte tyckte om. Jag var smickrad. Och han var otroligt snäll.

Efter det började vi festa med några andra lumpare, och en blond,lång kille med mörkbruna ögon fångade mitt intresse. Och vi tillbringade kvällar på fik, hemma hos mig, eller på bio, eller lekte lekar på förfesterna och drack öl på torsdagar. Jag fick se hans ö som han bodde på och vi tog promenader med hans hund och hans mamma  lagade äppelpaj.

Sedan pratade jag sönder nätterna med en man jag inte kände som bodde i göteborg. Vi skrattade åt samma saker och jag kunde verkligen prata med honom i fem timmar i sträck och då är jag absolut ingen telefon människa. men det gick hur bra som helst. Efter många om och men åkte jag ner till göteborg, ljög lite för mamma men stannade där i nästan en vecka. Och sen var jag fast i typ 10 månader. Och det belv hotellnätter, skalade räkor, lagade middagar, tända ljus, tvspelskvällar, festande, gråtande, velande, flyttande, skrattande och insikter.

Sen var det en lördagsnatt, två fulla tjejer går på en spårvagn från härlanda för att träffa några norrlänningar och ha en rolig kväll. Vi var ganska så förfriskade om man ska säga så. På en plats lite längra bak sitter en man som i dimman ser otroligt snygg ut, svart kappa, brunt hår och ljusbruna ögon och ett leende som är det charmigaste jag någonsin sett. Vi börjar iaf prata, och han följer oss till dit vi ska för att sen gå hemmåt. Innan han går säger jag nått i stil med att vi får höras, men han säger då att han inte har fått mitt nr, men det fixade ju Emma lätt. Hans Sms är dom mest spännande jag läst. När jag väl träffade honom i verkligheten, några veckor senare så var han precis så vacker jag mindes honom, och med en självdistans som jag älskar och skämten innehöll ironi i en måttligmängd. Vi drack rödvin och åt förrätter på hans matta i vardagsrummet med melissa horn i högtalarna och massa tända ljus.