Lonito

Kom hem när du vill, jag är vaken hela natten.
Säg ingenting till mig, jag ser allting ändå. Det hörs på stegen när du går.
Du frågar hur det är som om det vore uppenbart. ja det är släckt överallt, men jag tror att våren kommer snart.
Du ger det du vill när du tror att du känner mig. men du reser utan mål så nu reser jag mig bort från dig.
Och jag vet vart jag ska, och du säger att du varit där. Men du känner ingenting, du som skriver om vad kärlek är. Du håller ingens hand, du tror att alla skulle titta då, men jag håller din ibland för det är kallt och jag fryser så. Kom hem, när du vill, jag är vaken hela natten.


Fullt med folk på stan, jag har köpt nya solglasögon och gömt mig i dom hela dagen. är du kvar där du var? jag har slutat gå förbi, det är nog bäst för båda om jag försöker låta bli. Vem lämnade vem? Jag är inte över dig än. Jag grät och vi kysstes fast jag borde ha bett dig at gå och jag ska aldrig mer säga sanningen till någon som saknar förmågan att förstå. det är ljust snart jag vet, men än så känns det kallt. Och gissa vad du glömde, den hänger runt min hals. Jag önskar att jag var en sådan som inte tänker alls. Som en bekant som hängt sig kvar för att allting har gått bra, nu vill du vraa vän med mig men det vill inte jag. det är vår, och varmt när du hört vad jag har sagt. då är det du som går i solglasögon och saknar någon du aldrig haft.

Du ville träffa mig i veckan, det var nåndag som passade dig. Du tog förgivet att jag kunde men du glömde fråga mig. ja du glömde fråga mig. Du flyger högre än oss andra, man får se upp varenda gång. Först när du tar dig ner på jorden, först då kan jag va din vän. Jag mår bra och det blir vackert, lika sorgset som förut. men här finns inga brustna hjärtan, alla ser likadana ut. Det är grönare i parken och du ropar högt när du är där, du säger att jag skrämde bort dig men du var ju aldrig här. du var ju aldrig här. Du går ensam hem från krogen, och jag undrar hur du gör. om det är lättare att falla med ena foten utanför. Du ville träffa mig i veckan, du vill alltid samma sak, du vill ha det du förlorat men mig får du inte tillbaks, mig får du inte tillbaks.



Insikter, det finns fullt av dem. Och jag har ganska många, och ganska fina. Man är lite galen ibland, man virrar runt i en värld full av människor utan att ens veta var man själv är på väg. Men varför ska man behöva veta det? det tror inte jag. Det kommer ju upp massa nya saker, människor, känslor, tankar och platser hela tiden. Jag tror faktiskt man glömmer att njuta lite för ofta. Det är ju det här som ÄR livet. Det är upp och ner och ingen rak jävla väg. Det är ju det man komme förstå som 80-åring i gungstolen, så varför inte ta vara på alla kurvor, uppförsbackar, farthinder, nerförsbackar och då det killar sådär i magen då man klarade sig över ett gupp. Man behöver inte göra allt så jävla svårt hela tiden, ibland tror jag man gör det krångligare än vad det är. Jag ska iaf försöka leva dag för dag. Med vissa mål då förståss. För när man väl har några så tror jag man ska ta tillvara på dom. Är ju inte alltid dom springer förbi näsan om man säger så. Och det behöver man inte ha alltid. Ibalnd är det skönt att bara vara och ja vara helt enkelt. Men rökningen, den är ett jävla mål och prövning, klarar jag det klarar jag allt. Det klart man klarar allt förresten :) man har ju legat där i sängen som en apatiskunge och inte velat gå utanför dörren, och bara önskat sig att sova bort alla dagar i livet. Det klarade jag mig upp från. Så vad sjutton.

NJUT!