Lonito

Idag kom jag på nått som jag fan aldrig har fattat riktigt. Men jag satt på spårvagnen och hade min vanliga dialog med mig själv och tänkte på vad jag borde, och att min dag nog inte skulle bli som jag planerade igår då jag försov mig och fick kuta som en galning till spårisen. Men så satt jag iaf där ocg blev så uttröttad av mig själv. Oså ploppade frågan upp: Vad vill du Emma? Och så började jag tänka på det mer och mer och tillslut sprack man ju upp i ett leende. För det här med att vilja är ju en så jävla bra grej. Inte borde och måste, dom är inga bra grejer. Sen såklart att man har måsten men det beror ju oftast på något man vill ( tex betala hyran, joo för jag VILL ju fakitkst bo i min lägenhet osv.) Men jag menar det här med vill, jag tänkte också på hur jag ville vara. Vi har pratat mycket om sånt, men jag menar ska man inte bara vara det man vill vara? Borde det inte vara så att man är det man vill vara. Det är ju skit konstigt om man är nått man inte vill vaa ( nu låter detta lättare sagt än gjort) men när man tänker på det är det ju helt sjukt. Klart man ska vara den man vill vara. Jag tror att ju mer man tänker på det här med vill, så blir ju livet helt annorlunda inom massa olika tankebanor. Tillexempelt : Vill jag prata med den personen just nu? Vill jag gå ut och ta en morgon promenad eller hellre ha lång sovmorgon? Alltså fattar ni grejen, det är ju bara så jävla bra. Det går ju att tänka så om det mesta. Och man ska ju göra det man vill! när man vet lite mer vad man vill, vet man ju lite mer vem man är. För man måste ju på något sätt vara den man vill. Och är man inte det, det är ju då man inte är sann mot sig själv. Vilket jag har känt hundra gånger. Man kan ju iaf prova med några små saker varje dag tänker jag. För det är ofta det hopar sig massa jobbiga tankar och grejer, men i allt det tänker man ju sällan på vad man vill.
sjukt mycket vill i den här texten. Men mer VILL till folket tror jag på.

natti.