Lonito

orsak - verkan.


nr ett så har jag sjukt svårt just nu att lita på någon.Jag vill egentligen inte veta någonting alls.
Men sen blir det ju alltid så att man får små detaljer emellan åt, man kan liksom inte gömma sig för allt.
som jag gärna vill. såfort dom där detaljerna, småsakerna, kommer upp så blir jag ju galen. Skjut bort det emma, säger jag till mig själv. Jag tar upp muren, stänger den. ingen ska få komma in. jag är odödlig. gör vad du vill för jag bryr mig inte. att alltid låtsas verka obrydd är ett jävla heltidsjobb ska jag säga.

nr två så pallar jag inte bli tagen i andrahand. och när är det okej att bli det? en gång, två gånger? när ska man sätta stopp? vad är ett litet misstag? Så jag tänker : vad är det som anses normalt? är du onormal Emma med det du tycker? Sen blir jag bara så jävla störd för ingen kan väl bestämma vad som känns jobbigt för mig. Känns något jobbigt i mig, så är det ju det. vare sig det är rätt eller fel.

nr tre är att jag har ju blivit känslomässigt avtrubbad så jag fattar liksom inte vad som är okej eller inte. Vad känner jag mitt upp i allt? ska man avsäga sig människor, ting, beroenden? ska man bara skala bort så mycket som möjligt? Jag vet att jag oftast plockar på. Jag vill liksom bli ren, hel och stark. stå där som en jävla tusenårig ek, med rötter långt ner i marken och så jävla trygg när det blåser där ute. massa löv så att regnet inte kommer in, där mina nära kan komma in och känna att jag tar hand om dom. Kan inte jag få vara den som tar hand om istället för att bli omhändertagen för ett tag?

nr fyra är att allt kommer tillbaka till att jag inte vet.



igår åt jag typ två tuber choklad och kolasås. Bara för att någon först sa en sak och sen struntade i det. orsak - verkan. Ensam så har man socker.
Helt seriöst så kan jag inte ha sådana saker hemma. för jag är sådär halvt onormal.
Jag kan inte lägga mig på kvällarna för jag är sådär halvt onormal. nu är klockan snart tre. jag var dödstrött vid halv 12 när jag kom hem. inte går jag och lägger mig. jag klarar att överleva bara för att jag får sova ut på morgonen. men det är licksom ett töcken. man lever på kickar, av människor, telefonsamtal, saker man måste göra, att vara behövde, att behöva massa saker så man gör det man ska. Men man är för långt borta.

så jag tänker:

Emma, ät inte massa kl 12 på kvällen. du blir pigg.
Emma, skit i datorn på kvällen, eller strunta i den helt. Du behöver inte läsa dina bloggar.
Emma, sätt inte på TV:n bara för att. titta när det är något du är intresserad av eller med någon du tycker om.
Emma, gå till det där jävla gymmet som du betalar 300 kr i månande för. motion gör dig typ glad har jag hört.
Emma, försök att lägga dig. det är inte farligt.
Emma, försök komma upp på morgonen så du får lite sol, man blir deppig av för mycket mörker har jag hört.
Emma, snälla ät mat iaf nån jävla gång i veckan och inte bara godis och mackor.


Om jag fick önska

Så skulle jag känna att min utbildning var något jag älskade att gå till, tro att jag ville bli det när jag blir stor. Ha en lägenhet vid korsvägen, typ en tvåa. Umgås mycket med mina vänner. umgås mycket med mig själv. Inte behöva internet hemma. dricka mer te. kunna laga mat. kunna äta tre ggr om dagen. Orka träna. Få en killer kondition och muskler. Kunna lägga mig runt 12 gå upp vid 8. vara glad, må bra, känna mig nöjd med mig själv. kunna välja dem människor jag vill ha i mitt liv. fortsätta jobba extra på mitt jobb. börja sticka. sitta på bibblan varje dag med en kaffe och typ läsa kusrsböcker inom psykologi. lära mig mera om mycket. ha lust till att gå ut och dansa, palla att vara bakis utan min råa ångest ska komma löpande i högsta fart mot mig, gå mer på teater gärna en gång i månaden, ha spelkvällar, skita i att sminka mig, få bort mina hudproblem, sluta röka. Älska mycket och innerligt. skratta med hjärtat.


Mmm bara att kavla upp armarna va ;)

Näe men seriöst, när man ändå fick ner det där på print så är det faktiskt det där jag önskar mig mest just nu. sen kommer väl inte allt på samma plats. På något sätt kanske det inte behöver vara omöjligt?


nu ska jag lyssna på ljudboken mera självkänsla. vet ni att det faktiskt är fantastiskt att somna till den för man blir alltid så hoppfull precis innan man somnar, det är fint :)
synd bara att man tappar känslan till morgonen.

Natti