Lonito

Sitter återigen här i mörkret, klockan är lite för mycket, men det är ju ändå sveriges damer som spelar curling. Och jag gillar att man kan skylla på att man är uppe för det. Och jag gillar att veta att dom är där just nu och spelar, att dom gör något som dom tycker är det viktigaste för dom, just nu. Kommentatorerna är mina vänner ikväll. Låter det hemskt? Det kanske det gör. men jag bryr mig faktiskt inte. Just nu, tror jag att jag verkligen skulle behöva ett studieuppehåll. Jag vet att när man mår såhär så borde man bara släppa allt som ger en press. Men nästan allt ger mig ju press. sen kan jag ju också tro att det är bra att göra lite normala grejer mitt uppe i allt som är onormalt. Jag önskar att jag skulle till min VFU imorgon. Och få en kram när man kommer innan för dörren, att sitta med någon pojke som är helt ointresserad av matte, men ändå bara sitta där och hjälpa till. Och få höra vad dom har gjort i helgen, och titta på när dom är stolta över att kunna glida på isen stående, trots att dom måste sitta ner annars är det förbjudet, som så mycket annat i skol världen, och hela den här världen rättare sagt. Finns det något mysigare att komma in med en kopp kaffe och se deras rosiga kinder, eller när någon flicka visar mig hennes hemliga diamant (läs plastgrej med glitter på). Jag fylls av glädje utav det där. Eller när man sitter med på gympan och någon kommer och sätter sig brevid och frågar om jag såg den där kullerbyttan han gjorde precis och jag ber honom visa igen, bara för att jag vet att han vill visa en gång till. att han kan. Men dom är ju så bra dom här barnen, i vilket fall. För mig behöver dom inte prestera, dom kan lika gärna berätta om deras hund där hemma. Jag lyssnar gärna. barn är underbara, lite oförstörda. men i den där åldern då dom verkligen börjar tänka på livsfrågor. hmm joo en aning patetisk är du emma. Men det får du vara.

Lyssnar på My Lullaby med Maria mena, sorgligaste och vackrast.

Och så mycket problem man har, fast som bara är löjliga. när man vet så mycket som är fint. Vill bara ta tillvara på allt jag älskar. Men det blir ju också en press. tyvärr. Jag tror ju verkligen att man bara ska försöka se varje dag som en ny dag och fråga sig själv : vad vill jag i dag? sen kan man ju skippa att önska sig bort till bahamas eller nått sånt. för gör man det så borde man ju spara pengar och dra. Men jag önskar mig inte dit.

Men jag ösnkar mig ett telefonsamtal. även fast det är fel. Mycker som är fel här i världen som man vill. Men som sagt, det gör inget att jag önskar ikväll. Det försvinner så småning om.

Såg Avatar idag. Väldigt väldigt vacker.



nu ska jag åter gå till curling. är ltie rädd för att lägga mig då jag inte kunnat sova på ett par dagar. Men sängen är ju min vän, någonstanns. herr ångest kom tillbaka i kväll btw. om det nu är det. jag vet inte. Slutade iaf med vräkätning och resten kan man ju vid det här laget. yada yada. Jag tror fan man vill skapa sina egna problem. sjukt.

 Näe, godnatt.