Lonito

Socker är det enda som gör mig glad och lugn.





Man kan inte glädjas åt andra om man är olycklig. Idag kom jag på det. Du kan inte glädjas på riktigt, in i hjärtat åt någon annans kärlekshistorier om din egen är piss.
Tittar du på någon annan människas utseende med avundsjuka ögon så är det bara för att du inte själv kan tycka om ditt eget.

Därför avsäger jag mig relationer när jag är olycklig. För jag vill bara känna äkta kärlek, att ärligt kunna glädjas helt och fullt ut bara för någon annan, bara för att det känns bra, bara för att jag verkligen känner så.
Sen om det är någon som står en väldigt nära, så kan man såklart känna lycka åt den personen, men den blir ändå inte desamma som om ifall du själv är nöjd och glad.

ja det var mina insikter för idag. Vilken pissig jävla dag också. Dom där känslorna av att inte kunna glädjas åt andra gör livet så mycket jävligare. man får försöka ännu hårdare, och ändå inte lyckas. kanske är det dags..

Just nu känner jag bara för att fly, fly från den här staden och visa att jag ännu en gång klarar mig på egenhand ( jo som att jag gjorde ens :P ) utan alla dom där perfekta människora ( som ja, jag vet att dom inte är perfekta ). Det spelade ju ingen roll att jag flyttade hit. Samma människor, samma problem, en gång till. Grejen är att det aldrig kommer sluta. näe fyfan för idag.
Jag måste komma underfund med var jag finner MIN lycka. i vad? eller känner jag bara inte kyckan för att jag är inne i det här som är jobbigt? joo allt hänger säkert ihop.

ajahej