Lonito

shit, jag mår bra för första gången på så jälva länge.
Och det är helt sjukt. helt sjukt känns det allvarligt talat. Men jag känner. Jag känner min kropp och jag känner känslor istället för att var inne i nått slags vakum. Det är sån här jag ä. jag är en känslo människa som älskar att känna. även fast det ärsorg jag känner så känns det så jävlamycket bättre. Jag är ledse nför att det inte blev det jag hoppades på första gången jag sov över hos honom i byxor och tröja, i hans lånade märkes t-shirt som var alldeles för stor. Då vi satt på golvet och drack rödvin och åt plockmat och bara pratade i massa timmar och jag var så nyfiken på honm och hans liv. Men han släppte inte in mig. Och jag gav för mycket, som inte han borde ha haft. Jag sitter här nu och dricker cola i mitt vinglas, vi har det myigt ihop. Tv:n står på med OSi bakgrunden, i det andra nr ( hör upp det andra rummet, för jag har två :D ) Och det här är min borg. Mitt vackra hem som jag älskar och känner mig trygg i. För inen har tagit dte ifrån mig, och vi spegla varandra, jag och min lägenhet. Vi har bra energier tillsammans. Och jag tänder ljus varje kväll. Och jag känner mig inte ensam nu. Trots att jag kanke är mer ensam nu. nej, för jag är själv, inte ensam. Det är en annan sak. som alltid. Men jag tycker o mig själv när jag är själv. Sen den människan som sen får min kärlek, eller jag ger ju redan kärlek till dom i min närhet. Men om jag träffar någon som jag vill ge min speciella kärlek så ska den personen vara bra, och väldigt glad för att den för ta del av mig och det jag har att ge, för jag vill ge. Och ta. Ihop. Men just nu, just nu tror jag att jag behöver vara själv. Och det gör inget att jag är lite olyckligt kär, eller att det känns så. FÖr det är iaf en känsla som går att ta på. Och jag kan önska och tänka och hoppas, men det kommer gå över. Och det kommer inte stanna i mig. För det har en tendens att inte göra det. jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det är så det är för mig. Och jag är nyfiken på livet. Jag gick över bron förut idag och det glittrade så fint i vattnet, och solen lös så fint borta vid husen, och luften var kall och mitt ena öra frös till is, men det gjorde liksom ingenting. För jag kände livet i mig. Och varje gång jag gör det så andas jag in det sådär djupt, för man vet inte riktigt hur länge den där känslan ska stanna. Men den är kvar i mig nu i skrivandets stund. Och jag gjorde allt vad jag kunde för mig coh honom förresten. Jag tycker att det är skönt att känna, att jag inte kunde göra mer. Det gick ju inte iaf. Inget jag kunde rå på. Det är hemskt att jag behöver föröska så mycket dock, på något som gör mig ont. Men nu var det så. jag kanske lär mig något tav det. att lita på magkänslan direkt. Men den säger ju för fasen två olika saker väldigt många gånger. Och jag kan hoppas på att han ska knacka på min dörr så att jag bara får andas in hans lukt som gör mig lugn när han väl är här. Men det kommer inte att hända. Men det är inte så farligt att jag önskar det. För det känns iaf mycket skönare nu. Jag finner liksom dom här känslorna hanterbara. Och det är så skönt att hitta mig någonstanns i allt, och alla mina värderingar som jag bara sparkar undan så många gånger. Men jag vet vad jag vill ha för kärlek. Och allt annat kan ju slänga sig i väggen allvarligt talat. Och jag vill kunna skicka blommor om jag känner för det, eller säga att jag tycker om någon om jag gör det, och fråga om han vill träffa mina föräldrar för att jag vill att dom ska komma bra överens och för att jag vet att den jag väljer kommer älska min mamma. Jag måste inse att jag får välja, jag får vara kräsen. Folk kommer väl komma i ens väg hela tiden. Och vad är jag så rädd för? Hittills har jag ju inte haft ett uppehåll på den fronten sedan förra sommaren. Kanske därför som det känns konstigt att börja lägga mina tankar och min energi på mig själv. jag har ju gett bort den till någon annan jämt. Jag tror det här blir bra, jag tror verkligen det.

Sitter förresten och lyssnar på världens bästa låt, och Ja det finns massor med bästa låtar i min värld. Men den här är ju magnifik. oj oj oj, lycka att hitta underbar låtar. Jag längtar redan till imorgon och jag ska in till stan och få lyssa på den här unerbar musiken igen. Musik gör mig lycklig, när jag själv mår bra förstås. Så aa inte riktigt den som gör mig lycklig men den hjälper till att stärka dom känslorna. jaja massa babbel här nu. som vanligt :)

Free - Maria Mena

I've been walking around all day laughing
Think I'd be better off without you here
And I bet you're sweet and hard to get over
So I'll cry and people will stop and stare
Now that's ok, let them stop and stare

Cause I am fragile
I am hopeless
I'm not perfect
But I am free

I've been walking around all day waiting
And waiting is all I seem to do
Cause I never get it unless I'm fed it
But this time I'll just have to
Yeah, this time I'll just have to

And I'm fragile
I am hopeless
I'm not perfect
But I am free

Say you're not around, am I finished?
If you're not around that's too bad
Hope you're safe and sound, not alone now
Cause you know I believe in you

I'm still fragile
I'm still hopeless
I'm not perfect
But I am free

And I'm fragile
I am hopeless
I'm not perfect
But I am free

Cause I'm fragile
I am hopeless
I'm not perfect
But I am free