Lonito

Sommar med Ernst på TV:n, det är ett mysprogram tycker jag.
jag har sovit hela dagen nästan, tror jag behövde det efter 3 och en halv vecka med en jamandes katt vid fyra på mornarna nästan varje dag. det var en fin tid, men väldigt väääldigt lagom med tre veckor. Men jag kommer ju såklart sakna när man satt i soffan och lilla kissen kurade in sig så nära mig hon kunde och låg och sov där. det var mysigt. Men jag kommer inte att sana att behöva stänga alla dörrar, att känna en liten klump i magen för att man varit borta lite för länge, att man inte kunde gå någonstanns i lägenheten utan stt hon trippade efter, jamandes så fort jag gick på toan eller in i köket i några minuter. självständig kisse? nja. Jag är självständig. Jag behöver tid med bara bara mig, väldigt ofta.

Det har regnat hela dagen, jag blv glad när jag vaknade till mulet väder.

imorgon ska jag jobba några timmar. väldigt roligt tycker jag. skönt att komma upp för jag slutar nog klockan ett. idag har jag pratat med några gamla vänner från en annan tid känns det som, men det var fint.

en vecka sedan jag träffade han med stort H, eller litet h, jag vet inte. saknar mycket. Men mycket har också känts bra den här veckan. vet inte om det har med varandra att göra dock. kanske.

Kära Lars W har gjort det igen, detta lär jag väl säga flera gånger men hur vacker är inte den här texten så säg? Men man blir lite ledsen av melodin, men oj så fin.

Jag sitter på ett tåg i en ödslig vagn och det luktar lite dig och mig. Jag har en ambition att jag ska bort någonstans, det är samma syfte som jag har haft med dig. jag blev trött på mig själv, jag blev så destruktiv och du fick inte följa med. Jag har en situation med ett annat liv och du har ingen del i det. jag ska ingenstanns jag bara bryter lite is, det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis, när en stannfågel ger sig av. Jag bor enkelt igen, det är lite tomt ibland men jag saknar ingenting akut, jag låter saker ta tid jag har en öppen hand, det här är slutet på en lycklig början. I en annan del av samma avlånga land har löven inte fallit än. Hösten tar sin lilla tid ibland, jag kanske tittar till en gammal vän.  jag ska ingenstanns jag bara bryter lite is, det sägs att alltingvänder och det stämmer väl på sätt och vis, när en stannfågel ger sig av. Jag har lämant mina rader så länge jag minns med ett tvivelaktikgt mål, för att du syns överallt är det inte säkert att du finns det är en konst att bara fylla hål. jag minns vad jag minns, jag har glömt vad jag glömt det behöver inte ens ha hänt. Det kan ha varit länge sen men jag kan också ha drömt, det är en känsla som jag alltid känt. jag tror det lugnar sig nu, alla tvära kast, det lilla hjärtat det pulserar än. jag har suttit här och lyssnat till en sträng som brast, nu har jag ust att ta ton igen.

städtime