Lonito

Joshua Radin, att jag inte gett dig chansen. Nu får du den och tusen gånger om. Jag tror du kommer rädda mig lite. Så försiktigt och fint, naket och enkelt. Precis så som det ska vara. Precis med den känslan jag vill ha.
Så albummet We were here från 2007 är kärlek i musik form.

Imorgon ska jag åka hem till Mamma och pappa och hämta hem en gitarr, sen ska jag köpa en sån där stämmaskin och lära mig på egenhand. Skitjul känns det verkligen! Mitt första mål ska nog bli stockholm i mitt hjärta eller det var en kväll i juni. Tänk att spela den flytande sen :D jojo minnsann Anna, här ska gamla kunskaper tas upp igen ;)

Tror jag ska lägga mig och lyssna på lite sommarprat innan jag somnar. det är bästa tipset när man ska sova. blir ju jättemysigt. Jag älskar att lyssna på folk som berättar saker. det är fint.


.

Alla har vi våra saker som vi kämpar med. Tack och lov så är det ju olika saker. det är det som gör att man orkar hjälpa till och inte falla ihop. För om det finns någonting som inte är jätte jobbigt för mig så är det ju mycket lättare att finnas där när någon annan tycker sådant är jobbigt. Dock om man sitter där i samma båt med samma hopplöshet så blir det åt helvete mycket svårare. Så tror jag att det är iaf. Sen klarar man väl sånt också. Men man ska nog vara tacksam för att man orkar olika saker emellanåt. inga skaker är mindre utan bara annorlunda.

Jag försöker ju ofta och är ganska tacksam för mycket bara för att jag har varit med om så mycket skit. Små saker kan bli ganska bra för mig. Kanske för att det finns så mycket som är jobbigt. Kanske för att jag en gång i tiden var en bortskämd skitunge som bara sket i alla. En liten tjej som hade mer än man kunde begära, men som inte en enda gång insåg eller tänkte på något överhuvutaget. Då har man ju alltså inte allt. För min empati var ganska jävla borta tror jag. Men jag hittade den någonstanns på vägen, tappade mig själv. Men jag tycker det är fint att värdesätta det som man älskar och mår bra av. Och farligt. Det är liksom väldigt hemskt att älska. För det är så himla svårt att behöva förlora någon. Men jag tror att jag har bestämt mig, att jag tycker att det är värt att älska. Men varför kan man inte bestämma sig för att det är värt att älska sig själv?

Man ska inte behöva ändra på sig själv, varför säger världen då att det behövs? Det är så mycket man liksom inte vet. ska man göra si/så. jag brukar oftast välja nått ett tag. sen kanske byta. Men jäkla ansträngande det där :P

näe blev ju bara massa skit här nu.
förutom Joshua Radin. och att kärlek är farligt och fint på samma gång.