Lonito

Åh den här fina fina katten. Jag känner redan oerhörd kärlek för henne. Min lilla lilla kattunge.
Jag skyndade på stegen hem från spårvagnen och möttes av det lilla knytet i dörren, hon vill ha så mycket kärlek. och jag ger henne all jag har. all min kärlek som jag håller i mig, alltid. Vi satt i soffan och hon kröp upp i mitt knä och spann. hon sträcker på sig och ligger raklång över mina ben och jag tittar på henne med allt det som är mitt.  hon gör mig trygg. sen skulle jag bara gå och hämta mina mackaroner som jag hade kokat för att äta bort min ledsenhet, så hör jag hennes trippande och hon stller sig mot mig på sina bakben och kelar. sen går vi tillbaka till soffan ochh hon traskar återigen upp i min famn och lägger sig till rätta. allvarligt talat men det känns så fint att jag vill gråta. Jag vill gråta för allt som känns så hemskt.  hon slickar på mig och jag tror att hon är glad att hon inte är ensam mer. Vi är lika jag och kissen, jag söker också all den där kärlekek, jag kommer också efter om han går ut i köket och sträcker mig emot hans famn. jag är ledsen och har en klump i halsen, men jag har gärna den här känslan. jag är gärna ledsen, mycket hellre än tom. Sallie gör lite så att jag kan visa det. för det är bara vi två här och melissa horn. Hur fan ska jag kunna lämna bort den här underbara varelsen? får ju panik av att bara tänka på det. shit, det har gått en dag och hon är ju min lilla bebis. jag vet att vi har en utmätt tid, och att jag måste ta tillvara på den. men hur vågar man fästa sig vid något? den här situationen speglar mitt liv, utmätta tider, något man ska förlora, och vågar man älska? men jag ska älska henne. hon sover nu brevid mig på filten. ska snart tvätta håret men hon ser så ledsen och orolig ut såfort jag går nånstanns. hon vill nog inte bli lämnad. men jag ska inte lämna henne. jag kan bara sitta och titta på henne när hon ligger här. jag låter kanske sjukt i huvudet, men hon hjälper mig så mkt på kvällen. det blir fint på nått sätt. hon är mjuk och varm och luktar kattunge.


Och ikväll är jag dödligt kär i den där mannen. så jag ska lyssna på tidvis och känna alla orden som han sjunger om. Det är hundra gånger värre att tycka om någon som är hemsk. det gör det hela till så jävla mycket skuld. Men jag får tänka såhär: han vill faktsikt inte ha mig, jag har gett honom mig och mer därtill. Och man vill ju i slutändan inte ha någon som inte vill ha en. För hur fan skulle det funka? Jag får vara olycklig. Men jag orkar inte vara olycklig för honom, för att jag inte har honom samtidigt som jag ska vara arg/ledsen för allt han också har gjort. jag kan inte ta in allt det samtidigt. Så jag ska försöka att bara vara ledsen för att det jag hoppades så hårt inte gick. Ledsenhet är ju fint, på något jävla sätt.

Näe nu ska jag tvätta håret och sen ska vi sova. Vi :)