Lonito

funderar på att vara med en sväng på midsommarfiradet. jag har liksom ingen lust. får liksom ingen ordning så käre lars skulle ha sagt.  Jag är ju sån. klarar inte av socialagrejer när jag mår konstigt.
en brasa och någon att hålla i handen hade varit att föredra.
eller ligga i mammas knä och så får hon klappa på mig. jag gör det fortfarande. hon gör mig så trygg, mina fina föräldrar. Man behöver trygghet i den här stora världen. Och jag önskar jag kunde vara lite som alla andra ibland, supa bort problem  nångång ibalnd. det är ju bara att dricka, så gjorde jag förr när jag inte pallade. Men nu är grejen att min bakfylla blir hundra gånger värre än vad kvällarna blir bra som man dricker på. det är likosm inte värt att må grymt och känna att man inte har några bekymmer, när det läggs på stora jävla berg på ens axlar då man är bakis. så tji får jag när jag står i det där dilemmat.  och jag blir ledsen att jag inte ser fram emot sånna saker. Men jag kan ju inte tvinga fram det.

fan att jag har den här katten så jag inte kan göra vad jag vill när jag vill. jag pallar inte ansvarrrrrrrrr!


näe emma. ryck upp dig. dra dig upp som du brukar. blir ju alltid bättre när man bara orkar.
jag tror jag behöver sömn.

gunattgunatt