Lonito

det är så himla synd om miiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiig.
penis.
har jag nånsin varit såhär trött? jojajo de har jag men iaf.
vem lever när man är såhär hängig?

Ge mig septemebersol och en kylig morgon med en takeaway kaffe. en stor halsduk. ny höstjacka.
frukost på ett café med en bra bok. ork och lust. ett nytt pennfack med fina nya pennor och gula löv som faller.
Eller regn och tända värmeljus. 

istället sitter man här, trött som en jävla gnu. livskraften är nere på noll. Näsan rinner och jag nyser varje minut. Halsen kliar sönder och det skär som knivar men det vill inte sluta. ögonen känns fulla av myggbett och jag blir röd och svullen. VARFÖR FICK JAG DEN HÄR SKITEN?!
i-lands problen för vissa, men med den här orkeslösheten som kommer till. det är just den som är värst.

en ny dag imorgon. medicin står först på schemat, sen fixa hem lite mat, ringa skola, ringa lägenhetsvisning, gå till bibblan. gör så att jag inte känner samma imorgon. det går liksom inte att sova bort heller, för man kan inte somna för att det bara kliar. sen att det kliar på hela jävla kroppen och alla utslag gör ju inte saken bättre. PLUS psykiska grejer, som att det inte vore nog. Men dom bleknar fan bort när man inte har en bra hälsa.
palla midsommar om jag ska ha det såhär? varför kommer jag aldrig ihåg (tacka gudarna för det dock) Men att det runt midsommar är som värst.
Det sjuka är ju att jag trro att jag alltid kommer känna så här, att det alltid är såhär. Men det är det ju inte.
TACK TACK TACK. jag vet hur jävla tacksam jag är när sommaren går mot sitt slut och man kan tvätta av sig sminket utan att behöva klia sönder sina ögon, att duscha utan att ögonen vill sprängas. Att kunna andas.
jag ska vara så jävla tacksam när de dagarna kommer.


over and out.