Lonito

extrem bakisångest.
jag vill ha någon här som kramar mig i natt och som pillar mig i håret och kliar mig på armen. Jag vill krypa in i någons famn och bara vara liten, men han pussar mig på pannan och våra händer passar så bra ihop. paniken skulle lägga sig lite, och tomheten inne i mig gömms i något skrymsle, för han andas lugnt och håller om mig hårdare innan vi somnar och jag känner den där tryggheten, det där otroligt vackra i ett vi.


dock är den krassa verkligheten sådan att jag har hundra kilo disk, tvätt på hela golvet, obäddad säng, mitt huvud snurrar, jag ska upp tidigt imorgon och jagär dödstrött.

MEN
jag har också köpt en och en halv liter cola, choklad, badat och fått bort lite utav allt som har med fylla att göra, sitter i mina mys kläder, johan falk börjar nu, har haft en supermysig dag med Malin och fått varma kramar, hade en rolig kväll igår, fått ett sms av min mamma där hon skrev att hon älskar och saknar mig.









det går bra att vara ensam fast idag vill jag stå på tå och ha mina armar runt hans nacke och snosa in lukten. bara ikväll.

med detta vill jag säga : tack för att det inte är bakisdag imorgon :)