no one wants forever
Liten, rädd och rödgråten. Sitter i sängen och tårarna har väl lagt sig. Jag fick andnöd när vi pratade i telefon och jag visste inte vad jag skulle säga, tappade orden och han var sådär som att han inte brydde sig alls. jag kände igen det. kanske gör han inte det. jag vet inte. Efter ett tag fick jag bara ur mig att han är en stor jävla idiot och jag undrade hur han kunde ha gjort allt han någonsin hade gjort mot mig. Det var skönt. Vi gjorde slut på det. Han ville att jag skulle vara glad, jag passade bättre i det. JAG VET VÄL FAN DET! MEN KAN FOLK BARA SLUTA FUCKA UPP MIG DÅ! det är alla jävla idioter som gör mig idiotisk men det blir mitt fel sen. FYFAN HELVETE JÄVLA BAJS ALLTSÅ. blir så sjukt trött. Han sa att han inte kunde vara det som är alla mina probelm. Jag sa att näe men det är det största jävla molnet just nu, orkar ju inte ta tag i dom som ligger där bakom. Det var skönt att vara ledsen, han lovade att inte ringa mer. Jag fick ringa när jag ville. Det känns skönt. jag ska bara ge mig tid nu. tid för mig själv. Aldrig mer ska jag försätta mig i den här svaga jävla positionen. Ge allt jag har till någon som bara ska slänga iväg det, om och om igen. Och jag vet att man måste ge sig till någon ibland, men då kan man ju gärna välja någon som inte förstör en. Som gör en så mycket mindre än vad man är. Jag vill ha någon som lyfter mig. det slog mig igår när jag och min vän pratade om att man ska ju bli älskad på det sättet man vill bli älskad. Det är det jag ska leta efter. Att det inte är mycket begärt att man varje dag säger att man tycker om varandra. Jag älskar ju att älska. Jag ska aldrig sluta älska. Även fast det blir svårare och svårare varje gång. Jag hade som sagt gett det här en chans men nu kommer inte den. Och jag går härifrån. Från honom och den där bubblan. Och det kommer göra så in i helvete ont. allt det där som hänt. FÖR DET ÄR SÅ JÄVLA FEL ATT DET ÄR JAG SOM KÄNNER ATT JAG INTE DUGER OCH ATT MAN KAN GÖRA VAD SOM HELST MED MIG UTAN ATT JAG SÄGER ETT PIP. fast innerst inne, jäkla långt in så vet jag nog att det inte är jag som är fel. Jag behandlade väl, jag behandlade honom fint för att jag tyckte att det var rätt. Man ska behandla väl, man ska visa respekt. Jag gjorde det, dock inte mig själv. Men det var han som gjorde fel. inte jag.
Men jag är himla ledsen, och jag kommer dö om jag ser honom igen.
och jag känner för att sluta äta och bli liten och att ingen någonsin mer ska se mig.
Men jag vet bättre nu. tror jag.
