Lonito

Fortfarande densamma. Fast helt sjukt förvirrad.
Igår satt jag och undrade hur man blev vuxen? Tänk att man faktiskt måste ha ett jobb nu för resten av livet, allvarligt talat måste man det för att få in pengar. Man kommer alltid behöva ha ett ställe att bo p som man betalar. Man måste ha en inkomst.
men jag ska försöka tjäna ihop lite pengar, sen måste jag ut och resa och leva för dagen.
När fan levde man för den sist? Det finns alltid ett schema, om inte ett skolschema så finns det ett jobb schema osv. Alltid inplanerade saker. Förutom nån dag ibland. Och då måste jag sova, eftersom jag aldrig sover.
jag går på sparlåga. Sovit några timmar. Låg och vred mig och jag hade fortfarande inte somnat när jag hörde en byggjobbare börja vissla utanför min dörr och jag var nära på att börja gråta. EMMA SOV FÖR FAN!
kl var kvart i åtta på morgonen. och jag hade skola men jag orkade liksom inte. Jag hade ett jobb, och jag gick dit. jag gjorde ett av mina måsten.
Men när får jag göra det jag vill? ifs vill jag jobba. jag bara går omkring här och mår bra. jag trivs här och det är en mysig känsla i butiken :)
Men jag vill kunna vakna pigg någongång, jag vill känna att jag har tid att tävtta, städa, diska, umgås, umgås med mig själv, titta på debatt. Jag har alltid lite smått panik när jag gör dom sakerna för det är så mycket annat.
Vill så himla gärna ta en promenad ute varje dag, tror det skulle göra mig gott. Gå och styrketräna på gymmet och känna min kropp. Men jag gör inte detta :/ Lever ju liksom inte helt det liv jag vill.
Jag vill ha bort min press från mig själv. Jag vill sluta pressa mig själv.

Nära till gråten hela dagen idag, blir så när man är trött.
Ringde mamma och då blev det ju ännu värre. Ibland är jag så olik min familj.

imorgon ska jag nog på arbetsintervju och sitta på en vårdcentral så jag kan få sömntabletter.

Måste få sova.
måste få ork.
måste få lust.

Sjukt tacksam dock föra mina fina människor runt mig. undra hur folk står ut med mig.

näe back to wooork :)