Lonito

Varför ska man skynda så himlans mycket?
visst att man saknar någon att sova med när man inte har det, men annars?
Joo klart man letar efter " Det där " hos någon, med någon, att vara något alldeles speciellt för någon och att vara alldeles sig själv med någon. Men jag har det så himla bra. Så sjukt fina människor i min närhet. Jag delar kärlek. Vi delar kärlek. Och det är så fint. det finaste man kan ha. Däremot som jag oftast har tänkt, att hittar man någon speciell på det där andra speciella kärlekssättet som man faktiskt klarar av att bo tillsammans med och som man ser en stor passion i, någon som man fysiskt faktiskt dras till och vill ligga helt naken med. Det vore också fint, för man har ju även det där andra kvar. Blir bara lite mer pussel.
Men kan inte jag då bara njuta av att slippa pussla ihop det så himla mycket? Jag behöver ju mest bara pussla ihop mig själv. Det är lite hemskt att inte kunna somna, men det är nästan lika hemskt att inte kunna somna brevid någon annan. alltså är inte slutsatsen att jag har det lättare för att somna med någon. För det är lika skrämmande det där med att gå och lägga sig. Jag har ju gjort det till något stort och mörkt. Det är lite jobbigt.

jag lyssnar på coldplay och tycker det låter lite sorgligt. Ibland är jag rädd för hur mycket jag älskar. Jag älskar med hela min kropp och hela mig. de som jag verkligen tycker om, tycker jag om så ofantligt jävla mega mycket. Därför är jag ju dörädd för att tycka om, och att älska. Men jag gör det ändå. Men hur ska man någonsin lära sig att älska en person som kan välja bort en för att en viss känsla saknas? Det blir ju inte riktigt på samma sätt att en vän eller att en familjemedlem väljer bort en. Då har det förmodligen hänt något. Och man skulle ju inte välja bort någon av dem för att det saknades en "gnista". Jag tror att jag är mest rädd för att bli kär av alla människor. Jag tror att det är bland annat därför jag "väljer" folk som inte kommer älska mig. Jag slipper ju det där. Jag vet ju att jag blir helt jävla paranoid, ett kontrollfreak, kanske svartsjuk igen? Jag vet att jag lätt förstör för mig själv, och jag pallar inte ritkigt det.

Slutsatsen blir väl då kanske vänta tills man är redo. Eller tills man vågar. ibland är jag byggd av en mur runt omkring mig tror jag. Men jag kan älska några få, och det gör jag med hela mitt hjärta. det är ju väldigt bra ändå.