här och nu
säkerts nya skiva är helt underbar. Den kunde inte komma bättre. den kunde inte heller vara bättre.
Vad vacker den är.
Om man hade haft mitt liv så kanske någon annan inte hade kunnat leva det. jag är fullt medveten om att vissa skulle ligga och skaka i något hörn. Men jag gör inte det. Jag kanske blir alldeles för full och gråter och skriker för att något ligger i mig som aldrig kommer ut annars. kanske är det så. Men jag skiter faktiskt i det, för jag är ofta himla lycklig, konstigt va? Jag kanske är lycklig bara för att jag inte vet vad det är. För att små saker gör mig glad. någon annan kanske hade begärt mer. Jag kommer också begära mer, någon gång.
Men varje dag är jag glad för att jag inte hatar mig själv. Jag är glad för att jag har lyckats bli lite mer så som jag alltid har önskat att jag ska vara. Jag är glad att jag har kunnat lära känna människor, när jag aldrig riktigt har trott att någon faktiskt vill lära känna mig. Det är häftigt dom dagarna man passar ihop med sig själv. Sen är det mycket som är väldigt jobbigt, emellanåt, och livet är ju en kamp däremellan.Men ju mer man släpper på allt sådant, ju mer man tillåter sig själv att göra fel, göra om, göra fel igen, göra rätt, ta andra vägar. desto mer får man reda på om sig själv. Jag kan ju inte riktigt förklara det, men nånstanns i mig finns som en trygghet i att man kan vara med om så jävliga grejer, men ändå överleva dom. Klara dom. det går säkert att sönder analysera allting, allt som jag borde/inte borde, varför jag gör som jag gör osv. Men vad sjutton, jag lever. Tänk vad ännu mycke vackrare det blir när man inser att man faktiskt var ett pucko som inte fattade. Tänk vilken kärlek det finns att hitta fortfarande. tacksamhet är vackert.
Shit jag måste sova nu.
godnatt.
Vad vacker den är.
Om man hade haft mitt liv så kanske någon annan inte hade kunnat leva det. jag är fullt medveten om att vissa skulle ligga och skaka i något hörn. Men jag gör inte det. Jag kanske blir alldeles för full och gråter och skriker för att något ligger i mig som aldrig kommer ut annars. kanske är det så. Men jag skiter faktiskt i det, för jag är ofta himla lycklig, konstigt va? Jag kanske är lycklig bara för att jag inte vet vad det är. För att små saker gör mig glad. någon annan kanske hade begärt mer. Jag kommer också begära mer, någon gång.
Men varje dag är jag glad för att jag inte hatar mig själv. Jag är glad för att jag har lyckats bli lite mer så som jag alltid har önskat att jag ska vara. Jag är glad att jag har kunnat lära känna människor, när jag aldrig riktigt har trott att någon faktiskt vill lära känna mig. Det är häftigt dom dagarna man passar ihop med sig själv. Sen är det mycket som är väldigt jobbigt, emellanåt, och livet är ju en kamp däremellan.Men ju mer man släpper på allt sådant, ju mer man tillåter sig själv att göra fel, göra om, göra fel igen, göra rätt, ta andra vägar. desto mer får man reda på om sig själv. Jag kan ju inte riktigt förklara det, men nånstanns i mig finns som en trygghet i att man kan vara med om så jävliga grejer, men ändå överleva dom. Klara dom. det går säkert att sönder analysera allting, allt som jag borde/inte borde, varför jag gör som jag gör osv. Men vad sjutton, jag lever. Tänk vad ännu mycke vackrare det blir när man inser att man faktiskt var ett pucko som inte fattade. Tänk vilken kärlek det finns att hitta fortfarande. tacksamhet är vackert.
Shit jag måste sova nu.
godnatt.
Kommentarer
Trackback
