Lonito

Veronica maggios nya skiva är ungefär världens bästa skiva. Satan i gatan heter den.

Ikväll är jag på något konstigt humör.

Snälla bli min - veronica maggio

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära, bara en minut?
är det nu, nu som det tar slut?
fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
och jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
Älskling vänta, får jag bara sitta brevid dig? Det var han som kyste ville mig.
Snälla bli min igen, låt det va som i en film
åå
snälla bli min igen, låt det va
Du tog bort min hand ifrån din arm och flytta bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän?
Knyter mina skor och går tillbaka in igen och sitter här på sängen tills du ber mig att gå hem
letar efter nått att säga som kan ändra allt, nått mer än det är redan sagt

Ibland, korta små ögonblick, och som kommer sjukt sällan. och man kan liksom inte sätta fingret på vad det är men ibland blir man så medveten om sig själv. Eller hur ska jag förklara.. Men jag kan känna att jag är verkligen här. Här mitt i en värld och jag har skapat mig något runt mig själv. Att man faktiskt har klarat så himla mycket. Att man är så jävla glad för att man inte längre är i den där jävla hjärtesorgen då man inte fattade hur man skulle klara av att inte slå hans nummer någon mer gång. Att inte varje dag få höra hur han mår eller berätta hur man själv mår. Så jävla tacksam för att man slipper känna att man inte har "tillgång" till en person längre. Tänkatt det finns relationer där en vill ha den och den andra inte. hur sjukt är inte det att behöva finnas i nått sånt?
Jag är så jävla rädd för kärleken. Men det gör inte så mycket, för jag vet att det går ändå. Men man får ju hitta den på andra sätt. Men den där kärleken som ska hänga på en liten liten liten skör tråd, fyfan. (och såklart fyfan vad vackert det kan vara också)


jag är rädd, men det får man vara.

jag har nog aldrig känt mig själv så väl som jag gör nu, och det är ju ganska fint.





SÄÄÄÄÄÄÄÄÄNGEN EMMA!

btw lyssna på p3 dokumentär, helen mordet. sjukt hemskt men ändå.

nightttttttttttt.


Jag har två grejer son jag så jävla gärna önskar utav mig själv.
Jag önskar dem så jag kan gå sönder nästan varje dag.
 1) Att kunna äta minst tre vanliga mål mat om dagen
2) Sluta röka

Men det hjälper ju inte med att önska. så är det viljan då? Eller är det känslor som tar över viljan?
Jag vill juuu jag vill ju jag vill ju.
Men sen på morgonen så är det första jag gör att gå ut och sätta mig på bänken och ta en cigg. och det är det första jag tänker på när jag vaknar, fasen vad gött. Och sen på morgonen så är jag så trött och inte alls hungrig så jag orkar inte göra nån frukost, så jag struntar i det. Jahapp, det var den viljan det :P

Fullspäckad ledig dag.
Först till skolan, träffa Jonatan, Till Malin och Fika, vidare till stan för ännu en fika med Fia, en liten fika med mig själv och en ny bok, enn tripp på stan med Johanna, för att avsluta kvällen på en restaurang på en uteservering med olof. Tipptopp har det varit iaf. Levt på sparenergi då jag egentligen är dödstrött.
Har lagat mat nu ikväll.
Vem fan har sagt attjag inte kan laga mat :)?

SÅ SJUKT STOLT

räkpaj. Mmmmmm!



min nya kamera funkar fint!

 

Spexiga tjejer ;)




olof med min minidator.



Näee nu är den här husmodern trött och ska ställa in de sista matlådorna i kylen.
GUDNÅDE MIG om jag inte äter upp dom nu!

:) NATTI

Det var så sjukt skönt att vara hemma i Skövde.
Bara sitta i solen. kunna ligga på balkongen, köpa kvällsmat på statoil, sitta i soffan och kolla tv, tjöta med en kompis, fika. och träffa mamma och syster. Kändes som livet i göteborg stod stilla medans man var borta ungefär.
Idag har jag varit depp. Men gick hem och la mig efter skolan då jag var dödstrött och hjärnan deppar ju fan ner sig totalt då. köpte pizza på vägen hem. åt och sov sen i fyra timmar. Sen ner på stan och köpte ett par vårskor och en bok. Det var ljust och varmt trots att klockan var kvart över sju och då kändes allt bra igen.
Minns på vintern att om man råkade lägga sig lite vid tre när man kom hem så var det ju bäcksvart vid halv fem igen. då fick man ju ångest om nått.

hejhej

Varit en sväng i skolan.
Sen handlat.
Sen åkte jag hem och lyssnade på malou och sov lite. sen har jag legat och läst. dock inte skol litteratur utan skönlitteratur. Hungerflickan. Rekomenderas. Har läst halva. Vill liksom ha den kvar men vet ju att den är utläst imorgon.

Nu äre kvällsöppet med ekdahl och glass i vinglas. Så lyxar vi till det denna lilllördag :)

Note to my self :

Lördag - skriva en hel jävla tenta
Söndag - jobba 12 timmar
Måndag - Skriva opponering, träna ett äckligt hårt jävla styrkepass - direkt till jobbet hela kvällen
Tisdag - Skola - , Lämna in tenta -jobba hela eftermiddag/kvällen
Onsdag - Skola hela dagen, läsa ut en hel kursbok, skriva två a4 om den
Torsdag - Skola hela dagen, direkt till jobbet och jobba hela kvällen
Fredag - Skola hela dagen - Direkt till jobbet och jobba hela kvällen

ALDRIG MER EMMA, OKEJ?!

Ingen sund vecka, märks direkt på mig. Blir labil, ingen sömn, hetsätning, funderar på mat/vikt, måste shoppa, är hemskt ful. (jag vet att jag blir sån här när det är för mycket så jag hanterar det iaf bättre nu än förut) (eller kanske inte men jag är iaf medveten om varför jag blir sådan som jag blir)(och det är förresten en sak msom är så bra, förr kunde jag bli så arg på mig själv för att jag gjorde som jag gjorde. Nu fattar jag iaf att allt hänger ihop, det är ännu en insikt) haha tusen insikter kan man ju ha iaf.
Hela kroppen skriker vila. Jag mår bäst när det är lagom. Det dumma är att när det är lagom så känns ju allt så jäkla bra och då tänker man att man kan tacka ja till massa saker. Sen deckar jag ju efteråt. Måste bara sova. Längat bort till en stuga i skogen med öppen spis, knastrande brasa, knarr i golv och raggsockar. Längtar efter mamma och pappa. Vill inte gå ut bland folk. Jag måste få andas.
3 dagar till, sen är jag ledig.

ibland behöver man nån att prata med. Jag lyssnar, för att jag älskar att lyssna. Jag är sämre på att prata. Om det inte verkligen är pissigt. Då är det helt plötsligt lättare, men då måste det ju vara så att det har hänt nått jäkla allvarligt. Klagar nog inte i onödan. Är det inte på botten så är det okej. För det har varit så mycket värre.
Men jag tar ett djupt andetag och tänker: älskade Emma, du behöver inte gå till skolan imorgon om du verkligen inte orkar. Åk hem till din mamma och lägg huvudet i hennes famn som du brukar göra och få en björnkram av din pappa. Det är kärlek.

..

Näe nu blir det sängen och lyssna på GW Persson och veckans brott. Det regnar utanför mitt fönster och jag har köpt en bok som jag längtar efter att få sluka. när jag väl har tid...

Det händer ytters sällan att jag skrattar medans jag läser något. Alltså skrattar högt.
Alex schulman lyckas dock med detta förvånasvärt många gånger i sin blogg.

Alex brorsa ringer upp honom:

Calle: Hade vi nåt möte eller nåt skit den 18 april?
Jag: 18 april? Ingen aning.
Calle: kan du kolla det lite snabbt. Vore bussigt. Det har kört ihop sig nåt överjävligt den kvällen för mig.
Jag: Jaha. Vad är det då?
Calle: Äh, ska ner till Göteborg och göra ett litet tv-gig.
Jag: Vad är det för gig?
Calle: Äh, inget märkvärdigt.
Jag: Ok. Vi har ingenting den 18 april, så det är ju lugnt.
Calle: Skönt! För det där hade blivit tufft att avboka det lilla gigget.
Jag: Okej. Vad var det för nåt då?
Calle: Vem vet mest.
Jag: Vem vet mest?
Calle: Just precis.
Jag: Vad är det?
Calle: Frågesportprogrammet på SVT med Rikard Olsson, så att...
Jag: Så att?
Calle: Jorå, så att...det blir lite körigt hela den torsdagen där.
Jag: Jaha. Har inte sett “Vem vet mest”. Det går lite udda tider, va?
Calle: 19.00.
Jag: Ok.
Calle: Så ska man ner till Göteborg på tv-giggerier.
Jag: Det låter kul, Calle.
Calle: Äh, det där skiter väl jag i. Bara ett litet gigg.
Jag: Ok.
Calle: Ett litet giggeli-gigg.
Jag: Jag måste sticka, Calle.
Calle: Du, jag måste rusa. Ska på möten och skit.
Jag: Ok. Hej då.
Calle: Hej med dig.




Jag vet inte men det här är ju så jävla roande så jag skrattar varje gång jag läser det :D

Så mysig dag., trots tre timmars sömn.
En sväng på föreläsningen, en lång frukost på café med Malin och Sofia.
Promenad i solen med kaffe och prat.
Träning.
Matlagning.
Och nu pluggar jag lite. ska läsa igenom allt innan jag somnar.
Ska lyssa på Malou, efter tio.

Tror herr ångest försöker knacka sig in i mig, men jag är inte rädd för blir så när jag inte vilar och sover.
Men jag ska ju lägga mig snart, ingen fara lilla vän säger jag. Och jag tror mig själv. Vi jobbar ju ihop nu. så gott som det går efter all det här motarbetandet.

Jag är så tacksam för mina vänner och min familj. Och att jag trivs. Så tacksam.


Var inte rädd, jag går brevid dig. Kom ta min hand, jag håller i dig. Här i min famn kan du våga tro, sänk dina murar. Jag ger dig ro. För att jag älskar dig, så som du är. Och jag vill ge dig allting jag har. Låt mig få bära dig när du är svag. För du betyder allting för mig. Var inte rädd. Jag går brevid dig. Nu är jag här, och nu kan jag andas. Här blir jag kvar för här vill jag stanna. Se på oss nu, livet är vårt. Ser du den framtid som vi, vi kommer få. För att jag älskar dig, så som du är. Och jag vill ge dig allting jag har. Låt mig få bära dig, när du är svag. Ja jag ska älska dig, så som du är och jag vill ge dig allting jag har. Så låt mig få bära dig, när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig, var inte rädd för jag står brevid dig.
För du, du betyder allt för mig.

BigBrother och till det ett paket Ben&Jerrys i sängen.
Kan det bli bättre en måndagskväll/natt?

Imorogn blire plugg, träning och sen jobb
onsdag blir det skola och sen Betnér med Maliin ! :)
Torsdag PLUUUGG och jobb
Fredag skola sen leeedig :D lördag också lediiig!
Sen blir hard work några dagar efter det
plus inlämning av en tenta.
Sen pustar vi ut lite.

Det är ju vår nu :)!

kpm på varför hösten är bättre än våren.
Fäör att grejen med mig (och mänsligheten i stort) är ju att man hela tiden går i väntan om nått bättre.
På våren så tänker man typ : åh snart får jag gå i bara ben och bada. snart är det semester.
(fast alltså såklart man njuter av våren men man är liksom inte där riktigt, utan den försvinner poff ungefär) (sen att jag har pollen gör ju också sitt till att inte kunna njuta fullt ut av dom där månaderna)
hösten däremot, då är man såå sjukligt jävla trött på värmen, så när man får ta på sig den där skinnjackan igen, köpa en ny halsduk och andas friskluft, se höstens fina färger så njuter man (jag) För man har ju inte alls nån större lust till att längta efter vinterns slask och iskalla vindar. Och där och då, mitt i hösten, såå är det ju bara helt jäkla underbart!

haha jag älskar hööööööst!

Men får ta en vår o sommar först, den som väntar på nått gott.....

Pusskram

Har precis varit nere på coop en vända och köpt lite smått och gott.
Mysig kvällspromenad när det är mörkt och inte så kallt.

Annars idag så har jag sovit ut, kikat på en bebis i minuten och bölat som en gris ( jag gråter aldrig till grejer ) Men det kan ju ha varit det vackraste jag sett när de fick upp sitt lilla barn på bröstet. Sen promenad ner till butiken, en kaffe, sen hem, köpte med mig några tidningar som jag legat och läst och kikat lite på söndagsfilmen på fyran. Om jag jobbat en heldag innan så behöver jag typ en dag där jag bara är själv. Hämta krafter hos mig själv. Förut hatade jag sådana dagar, nu har jag vänt det till att jag verkligen behöver dom. Det är ju inte så att man går runt och skrattar hela dom dagarna men man går runt och funderar, vilar upp sig, samlar krafter. Sådana dagar då man inte har tider att passa behöver man. Och dagarna flyger ju bara förbi så nu är ju klockan nästan 12.

Jag har förresten hittat en ny artist, Mohombi. Alltså om det är nått som är Emma musik så är det ju det här. Nu vet jag vad jag kommer lyssna på varje gång jag ska parta. Eller alltid annars också när man vill komma igång lite. Åh jag älskar det. Lyssnar på honom nu :) Han nämner även mitt namn i låten Say Jambo ( haha ja ni hör ju kan ju inte bli bättre ;) )

Ska kika mitt schema för morgondagen, om jag inte har skola på tisdag så ska jag åka till skövde och ta med mina böcker. Har köpt massa kurslitteratur men har också råkat köpa massa andra böcker. Men får väl sätta på mig lite diciplin och försöka plöja dem där matteböckerna också. eller hur man lär ut matte eller aa det var massa annat gojs med.

-

Mitt liv är så himla förändrat sedan typ förra sommaren/året. Eller det kanske inte är det men det känns helt annorlunda. Om han kommer in i butiken nu så får han inte krama/pussa mig hur mkt han än tjatar om det, frågar han om vi ska ses efteråt så är det ett tack för inbjudan men nejtack. och jag känner mig inte ensam, ensamhet är en läskig känsla och den kanske knackar på ibland men försvinner lika fort. jag tror att det krävs att man alltid jobbar med sina tankar. varför saker och ting känns som dom gör. Känslan sitter ju där vare sig man vill eller inte så lika bra att ta tag i den. Förra sommaren ( och långt innan dess ) hade jag sjuka problem med maten. Jag använde den endast som bestraffning och belöning. Allt var knytet till känslor. Om man kände sig ensam så köpta man massa skit, om man var glad gjorde men desamma, om man var "stark" så höll man inne på mat/goodis, man var bra om man tränade annars kass osv. Hela tiden fick mitt huvud håll ap och förhandla om detta. Jämt, varje minut nästan. Och jag fick liksom ingen fri zon när jag tänkte : jaja men ät då för fan det är ändå förstört, för då blev ju allt bara ännu jobbigare. Därför var det  väldigt lätt att hänga upp sig på saker och ting, han, gå till jobbet istället, gör saker hela tiden, osv. Men för varje sådan grej som man hängde upp saker på desto värre blev ju maten för om dem sakerna gick åt skogen eller så så använde man maten/godiset igen. Alltid för att bedöva. Få en känsla att bli en annan men aldrig titta på den riktiga orsaken. Det var länge sen min största drivkraft var att - Blir jag smal så blir jag lycklig - . Men om jag inte äter så hetsäter jag inte var väl det som hägrade mest, alltid däerför jag inte har ätit på senare tiden då jag haft sådana perioder.
Men grejen är ju den att när man inte anser sig hetsäta, så hetsäter man inte. Nu för tiden (oftast) tänker jag inte hetsätning. alltså skulle jag köpa en pizza nu , eller en godis påse eller what ever och jag innan inte har sagt till mig själv att det här som du ska göra nu är att hetsäta den här ppizzan och sen vet du att du måste stoppa i dig så mkt som går innan imorgon för då får du ju inte längre. Men nu vill jag inte tänka så, aldrig mer, och gör det inte för att då blir det inte hetsätning. (kanske lite svårt att fatta vad jag menar men jag förstår iaf vad jag menar och det är väl meningen när jag skriver sånt här gojs)

Jag älskar att inte gå runt och tänka på vad jag kan äta och inte hela tiden, för det finns så jävla mkt vettigare saker att fylla skallen med. Jag älskar att jag vill gå ut och springa för att någopngång kunna orka springa en mil, jag älskar att jag vill gå till gymmet för att bygga muskler och bara inte tänka på nått annat än vad jag gör just där och då, Jag älskar att inte behöva ha ångest för att jag käkar två cheeseburgare, jag älskar att kunna titta mig själv i spegeln och bara tänka : den här kroppen är så jäkla bra! Den säger till när du har för mkt stress i dig, den säger till när den behöver varva ner, den tar dig framåt, den kan bli grym på att göra armhävningar om den bara får öva sig, den är din vän och inte din fiende. Och den kommer aldrig bli finare av att jag säger till den hur jävla ful den är!

Sedan vet jag att jag inte kan ha en godispåse och bara äta upp hälften, jag vet att har jag mackaroner hemma så går jag typ upp pa natten och trycker i mig en kastrull bara för att jag kan - men allvarligt talat? vad gör det när allt kommer omkring?

Sen går sånt där alltid upp och ner men jag tror inte jag har tänkt så här klartänkt på länge.

.

Såfort jag ser ljuset på andra sidan, vad det än gäller för svårigheter, och när jag väl har bearbetat saker lite, fått lite distans och kommit på lite smarta grejer. Så kommer jag nästan alltid på att Malin redan har sagt typ det jag kommit fram till. Det brukar vara så, hon säger så bra saker men jag kan liksom inte ta in dom förräns senare. Men jag lyssnar, spar hennes ord långt inne, gömmer det, tills jag orkar igen.

tack <3





.


Nu blire lite film innan jag ska sova :)

MYYYYS