vilja? tankar? känslor?
Ibland, korta små ögonblick, och som kommer sjukt sällan. och man kan liksom inte sätta fingret på vad det är men ibland blir man så medveten om sig själv. Eller hur ska jag förklara.. Men jag kan känna att jag är verkligen här. Här mitt i en värld och jag har skapat mig något runt mig själv. Att man faktiskt har klarat så himla mycket. Att man är så jävla glad för att man inte längre är i den där jävla hjärtesorgen då man inte fattade hur man skulle klara av att inte slå hans nummer någon mer gång. Att inte varje dag få höra hur han mår eller berätta hur man själv mår. Så jävla tacksam för att man slipper känna att man inte har "tillgång" till en person längre. Tänkatt det finns relationer där en vill ha den och den andra inte. hur sjukt är inte det att behöva finnas i nått sånt?
Jag är så jävla rädd för kärleken. Men det gör inte så mycket, för jag vet att det går ändå. Men man får ju hitta den på andra sätt. Men den där kärleken som ska hänga på en liten liten liten skör tråd, fyfan. (och såklart fyfan vad vackert det kan vara också)
jag är rädd, men det får man vara.
jag har nog aldrig känt mig själv så väl som jag gör nu, och det är ju ganska fint.
SÄÄÄÄÄÄÄÄÄNGEN EMMA!
btw lyssna på p3 dokumentär, helen mordet. sjukt hemskt men ändå.
nightttttttttttt.
Jag har två grejer son jag så jävla gärna önskar utav mig själv.
Jag önskar dem så jag kan gå sönder nästan varje dag.
1) Att kunna äta minst tre vanliga mål mat om dagen
2) Sluta röka
Men det hjälper ju inte med att önska. så är det viljan då? Eller är det känslor som tar över viljan?
Jag vill juuu jag vill ju jag vill ju.
Men sen på morgonen så är det första jag gör att gå ut och sätta mig på bänken och ta en cigg. och det är det första jag tänker på när jag vaknar, fasen vad gött. Och sen på morgonen så är jag så trött och inte alls hungrig så jag orkar inte göra nån frukost, så jag struntar i det. Jahapp, det var den viljan det :P
Du kan om du vill Emma, sluta roka alltsa.
Men begär inte av dig själv att sluta allt på en gång, bara sådär. Dra ner en eller två cigg i månaden, tillsist kanske du bara röker 2 cigg per dag, då börjar man tänka "men behöver jag den här då?". Och för att det ska hålla, är det ok att låta sig fuska EFTER att man slutat röka. Dvs, jag tillåter mig att röka om jag ska på semster eller utflykt nånstans där jag annars inte är. Så länge man håller sig ifrån cigg och vardag tillsammans. Man klarar av att sluta, men det kräver tro på sig själv. Och det hjälper att tänka "det här är inte den sista ciggen nånsin för mig, om 5 månader ska jag ta en liten tripp, då ska jag unna mig ett bloss eller två". Hum..ja, det var dagens ord från mig, hahah. Nörd.
