Lonito

Jag befinner mig nu i det här landet där man inte är intresserad av någon, inte kär, inte olyckligt kär. Man bara är. Liksom med sig själv. Ens tankar vigs helt åt sig själv. Och sina nära såklart. Men alltså det är ju det här jag alltid längtar efter. Att bara vara. Och jag måste säga att det är så jävla härligt. Det är liksom underbart att höra när någon vän har varit på en dejt, och man får höra detaljer och man bli liksom lite sådär härligt pirrig för hennes skull och det räcker, det räcker gott och väl. Och det är härligt att sova själv, och det är härligt att sova med någon ibland. Det är utomordentligt härligt att slippa gå runt och vänta på ett sms som inte kommer, eller som hade en smiley för lite. Jag har ägnat så mycket tid till att hålla på och tolka grejer, "tänkt för mycket", analyserat igenom saker som inte ens går att analysera. Jag är bara min egen just nu och det känns faktiskt helt fantastiskt. Det är roligt att gå ut och festa och INTE ringa hundra gånger till någon som inte svarar, eller stå utanför någons balkong och försöka klättra upp. näetack och hej lever pastej säger jag på den.
Sen fattar jag ju att det är skoj när kärlek är besvarat, det ska jag inte ta infrån den. Supermysigt. Men det är sjukt gött att slippa tänka på en snubbe varje minut som inte ens tänker på mig under en vecka.
Fan människan är så jävla märklig. Saker som stack som knivar i en förut, känns inte längre. Man klarar så jävla mycket. Don´t forget.