Lonito

Sjukt trött och ledsen. Idag känns den här världens ytterst stor.
Det har börjat mörkna tidigare nu. Vilket jag älskar, men det kändes bara som att tiden gått alldeles för fort.
Jag vill umgås med mina föräldrar, med mina syskon och vänner.
Jag vill inte stå på jobbet när jag är sjuk.
Jag vill inte ha massa tungt på mina axlar som inte borde vara mitt att bära.
Men sån där har jag ju alltid varit. Men vad är det för ursäkt då? den är kass.

näe jag ska väl ta och hosta sönder mig själv och titta på sommarpratarna en sväng innan jag slocknar.


Snälla gud, om du finns. hjälp mig eller bär mig en liten stund iallafall.