Lonito

Ikväll ska jag sova ensam i min säng.
Jag har precis kollat på svt:s sommarkväll och en dansk polisserie efter det. Fixat med naglarna och sånt där annat som får mig lugn. Ner i varv, efter ett tolv timmars pass och fyra timmars sömn i natt.
Men det gick bra. För det gör ju det när man struntar i att titta på klockan och låter tiden gå.
Nu ska jag lyssna på filip och fredriks podcast. Och imorgon har jag sovmorgon.
Hela dagen ledig och jag har flera nya böcker som jag vill läsa. Och jag ska gå och handla och fixa matlådor.
Och äta frukost för en gångsskull. Ta en fika i lugn och ro. 
Jag vet iaf vad jag behöver och inte behöver, då har man väl kommit en bit på väg?

På vintern saknar man ljuset, och på sommaren saknar jag verkligen mörkret.
Jag älskar nämligen att gå ut och gå när det är mörkt. Promeand i regnet och man blir sådär lite halvfrusen och får ta sig en dusch efteråt och tända levande ljus. Sitta på mysiga fik i värmen när det är kallt utanför och värma sig med en kopp kaffe eller i någon väns händer. Att få ligga kvar under ett varmt täcke. Att bli överlycklig över en dag med höstsol och kyla i luften.
Samtidigt som man under vintern gärna önskar man skulle sitta där på en uteservering med en drink i handen och veta att mörkret inte kommer förren vid tolv, eller att man kan sitta på en bänk med en vän utan att bli kall och prata hur länge som helst.
Det finns alltid två sidor av myntet som sagt.