Lonito

Ja frågar är hur många gånger jag har tittat bort mot min disk med död blick och frågat mig själv varför? Varfö Emma är du inte en sån där person som bara älskar att ta tag i saker direkt. Inte stapla problem på hög, tills du inte står ut. I min hjärna kommer meningen: Jag tar tag i det där imorgon istället upp ungefär hundrafemtiomiljonergånger. Jag är så jävla segstartad emellanåt.
Jag förbereder mycket, men min handlingsförmåga tror jag ligger på sådär - 0,5. Tanken är så himla mycket lättare, för då tar man nämligen inte med allt i beaktining.

Annars så var jag på bokhandeln idag och köpte mig två böcker som jag tänkte läsa under natten. Alltid lika mysigt. sörjer fortfarande lite att Babben Larssons självbiogarfibok redan är slut. Den gav mig massor. Och var sådär super mysig som jag tycker att hon också verkar vara.

ANnars har jag gått runt och funderat mest. eller åkt buss och funderat lite mer. Lite trött på det nu, kommer liksom inte till något konstruktivt. Funderar på vad jag vill göra, vad jag borde, hur man ska komma vidare, var man ska vara och sånt där annat allvarligt. och lyssnar på Maria mena, hon är bra hon.

Kanske för att det är väldigt lugnt i mitt liv nu, inget drama som det brukar vara. Det blir alltid lite konstigt när sånt där lägger sig. Glömde telefonen på jobbet men orkade inte gå tillbaka och hämta den och ingen panik för det. Sånt kunde jag ha dö-panik förut för. Rätt skönt ändå.

Har fått en släng av utseendepanik också. Jag vet inte varför den kommer här och där men det gör den. Så jag vill liksom inte gå ut, orkar inte folk, pallar inte att nån ska kolla på mig. SKitjobbigt och helt mongo jag vet. Och jag vet inte varför det blir så. Känner mest för att slå till mig själv och säga RYCK UPP DIG. Eller så känner jag för att klä mig i en svart sopsäck och flytta ut i skogen. Är ju också ett alternativ.

Näe disken står och ropar på mig därborta.
HANLDING EMMA; HANDLING!