Lonito

Jag har tagit hem camilla läckbergsbok isprinsessan som ljudbok.
Ljudböcker är superbra och smidigt. Och mysigt.
så den ska jag lyssna på nu när jag ska sova.
och jag är ledig imorgon.
Lyckan i det :) !




--



Hur det känns att bli lämnad?
för mig känns det exakt precis såhär

En gång, för länge länge sen. Jag vet inte hur gammal jag var, kanske tio år. Och jag hade en bästa kompis. En bästa kompis som jag mest fick vara med i smyg. Eller vi fick iallafall hitta på massa saker att säga för att få vara bara vi två. Det var det bästa jag visste. Hon var absolut den största delen i min barndom, den som jag lärde mig mest av, den som jag bråkade mest med, den som jag hatade mest men framförallt den som jag älskade mest. Den som jag alltid såg upp till och den som jag alltid ville vara. Vi var så himla olika, men ändå så lika. Och jag kommer aldrig kunna tro att någon har haft den vänskapen som vi hade när vi var så himla små, den blev liksom så himla stor så vi stängde in varandra. Det blir så ibland. Och minnet som jag har är att jag står inne på toan och är så himla ledsen för hon har sagt att hon inte vill att vi ska leka så mycket. Att hon bara ville vara hemma med sin familj ibland. Och jag stod där på toan och försökte komma på något som jag kunde gå med henne till, och ge tillbaka som hon hade glömt hos mig för att jag så gärna ville träffa henne. Jag ville hellre vara med henne än med min familj. Och jag ville så himla mycket att hon skulle säga att vi visst skulle leka lika mycket som förut..

Det var nog första gången jag kände på den känslan på riktigt.


En annan vinterdag och jag var väl typ 14 och älskade att känna mig "vuxen". Jag hatade att spela klarinett och enda anledningen till att jag inte hade slutat var för att varje tisdag innan lektionen gick jag till mormor och spelade upp läxan för hon älskade att sitta och lyssna när jag spelade. Och jag åt mat där och vi pratade. Det var så fint och enda anledningen till att jag inte hängde på fritidsgården hela tiden. Sista gången kramade hon mig innan jag gick iväg till lektionen och viskade att om jag inte ville gå på lektionen nästa gång så skulle hon inte säga något till mamma. Och så stängde hon dörren. min fina fina älskade mormor. Och några dagar senare när jag och malin kommit hem till mig efter skolan så var det inte någon hemma och ingen kom på ett tag, jag kände att det var nått som var konstigt, mamma borde kommit hem för länge sen. Min syster ringde och sa att mamma var på sjukhuset för att det varit något med mormor men inget allvarligt trodde hon. Efter ett tag kommer mamma innan för dörren med mascara fläckar under ögonen och jag såg att hon hade gråtit.
- Din mormor har fått en hjärnblödning.
Jag såg sorgen i hennes ögon men jag orkade inte, jag kunde inte längre stå upp och jag skrek rätt ut. Det fick inte vara så, jag kunde inte sluta gråta och jag glömde bort hur man andades. Älskade älskade mormor.

..

när jag skriver om dom här två sakerna så gråter jag, alltid.
Är lite terapi kanske.