kiwisaft

Jag dricker saftmed kiwismak, i vinglas, det immar för att den är så kall. Ungefär den bästa smaken jag provat.
Varför är dem alltid limited edition? ironin i den, och i livet? Det bästa är liksom limited edition.

Och när man har skalat av sig lite, så känner jag den. Ensamheten, i att sitta på en bänk i duggregnet på natten med en cigg. melankoliskt. Och det känns som jag skulle kunna lyssna på coldplay hela natten.
Men känslan är fin, inte bortträngd av massa annat. den bara är där. befintlig och tydlig.
Och jag önskar vi kunde prata bort natten, sådär som att man hinner bli hungrig på frukost efter fyra timmar med en lur mot örat samtidigt som vi försöker lösa varandras livsfrågor.

Läste om de två killarna som dog i en bilolycka i fredagsnatt vid rondellen vid bilia eller var det var, i ryd. 18 år och skulle ta studenten om några veckor. Har tänkt på det mycket och läst allt på sidan som gjorts åt dem på facebook. och deras egna sidor. så jävla hemskt och sorgligt. Och jag får en utskällning av en kund på jobbet, och tänker på det konstant hela lördagskvällen och halva söndagen, ältar, tänker, ältar igen. Samtidigt som någon annan då istället saknar/tänker/är förkrossad över att sin älskade son, pojkvän eller bästa vän dog i en bilolycka. och jag vet att man inte ska jämföra, då kan man ju börja jämföra hur barnen i afrika har det varje gång man äter en macka med ost på. poängen är väl bara den, att nångång, bör man reflektera över vad det egentligen är som är viktigt så att man inte går under av allt det där andra.
Vad är en misslyckad tenta, att man råkar komma tio minuter försent till jobbet, att nån säger en onödigt dum kommentar till en när allt kommer omkring?



--








Jag saknar dig.

Kommentarer
Postat av: Malin

Nar vi skulle over gransen mellan slovenien och kroatien var det polis och passkontroll och polisen tog forst oscars pass och fragade vart vi skulle. Da han inte svarade (for att han inte hade fattat att hon fragade eller nagot) sa jag; to Zagreb. Da vande hon sig om mot mig med varldens syrligaste rost och maktfyllda blick och sa; I didnt ask you, I asked him. Da borjade jag grata nar hon hade gatt och sedan kande jag mig som smuts resten av kvallen.



Tack for att du skrev det har inlagget.



Jag saknar dig sa fruktansvart mycket ocksa.

2011-05-23 @ 19:38:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0