att leva ett liv, inte vinna ett krig
Åh jag fick en bok av min älskade syster idag :
Att leva ett liv, inte vinna ett krig
Och det kan ju vara det bästa citatet jag har hört på längelänge.
Hon skriver så bra om att vi i dagens samhälle ser lyckan som ett normaltillstånd. Det som man ska uppnå. Och att allt det där onda och jobbiga man går igenom är det onormala. Men det är liksom inte onormalt. Alla människor går igenom kriser, sorger, ohälsa på ett eller annat sätt. Hon beskriver acceptansen. Att det inte alls är lika med att nöja sig eller lägga sig ner och dö. Men att det är i acceptansen vi kan gå vidare. Att på riktigt insé att man kanske faktikst har gått igenom nått svårt, att livet är tungt här och där och att inte förneka.
jag har bara läst lite i början men det finns iaf mycket klokt. Längtar lite tills imorgon när jag ska få sätta mig på ett fik med en kaffe och forsätta med den.
Men innan dess blir det jobb och nu väntar radio ett och sängen.
lite bilder från den sedan mycket suddiga lördagskvällen :)
