Lonito

så nu har vi haft redovisningsgrejen kring etikboken, eller diskussionen. gick bra.


om jag får barn är prio ett att det barnet  är värdefullast i världen bara genom att finnas till. Utan alla jävla attribut. Om man "misslyckas" med något, så är man inte misslyckad.
Om jag ska uppfostra mitt barn med någon ska det bestämmas innan att vi delar rakt av på föräldraledigheten. Att varannan natt får den ena sova, och varannan natt får den andra sova. Det måste väl vara jävligt rimligt? På något sätt så tror jag med det att man iallfall kan bygga en jämställd grund. Att båda får möjlighet att knyta an till barnet och inte bara mamman. Att våga ge över sitt ansvar till den andra och lita på varandra. Detta är väl förmodligen sjukt svårt i praktiken, men om man från början sätter sina värderingar borde det iallafall gå lättare och man kanske hinner se i tid att man är på väg rakt åt fanders.

Aja inget jag behöver tänka på just nu men i och med bitterfittan boken så blir det så.