Lonito

är det onsdag idag? har funderat på om det är tisdag eller onsdag hela morgonen.
Men jag har nog kommit fram till att det är onsdag och ikväll ska jag jobba.
känns rätt kul faktiskt :) fast är tröttast i byn så får väl dricka några koppar kaffe till.

lyssnar på ännu en magnus uggla låt och den är så himla fin

Du coh jag, vi ville dela livet. Fanns ingen oro eller tvekan, vad kunde gå snett. Men idag, tar vi varann förgivet och har förlorat allt det där som var så rätt. Tid att bryta upp, dags att ta ett kliv. Packa väskan, ge sig av mot ett eget liv. Men vad är det då som gör att jag är kvar fast jag har sagt jag ska gå? kan det vara kärlek? kan det va så? Att jag nog älskar dig ändå.

och den här låten, herregud :

Känner inte igen mig. det här är inte jag. Jag tar allting så enkelt, har förträngt hur det var. Tillbaks i gamla vanor. När du hörde av dig igen. Och jag ställer inte frågan, men vad ville du egentligen? Du är nog den, som jag borde vara hos. Du är nog den, som jag borde vara hos. Skyller inte ifrån mig, men du märkte ingenting. Du behövde någon större, och jag behövde något att längta till. Och jag försvinner ibland, och alla frågar vad jag tänker på. Men jag kan inte berätta, för man får inte tänka så. Men du är nog den som jag borde vara hos. Klockan är sent, det finns ingen tid för dig, jag lever mitt liv nu, med dom som älskar mig. Men du är nog den som jag borde vara hos.

mm så kan man ju tänka. håller inte i längden men ibland får jag precis den här känslan. Och jag vet att den är lite falsk, kanske bara gillar att gotta in mig i tanken. Eller nått sånt jag vet inte. Inte mycket man vet nu för tiden. Men vad gör det egentligen? Jag försöker göra det jag mår bra av. så mycket som det går. Tackar nej, tackar ja, bestämmer över mitt liv och mina känslor och vad jag faktiskt vill göra och vad jag mår bra av. Vilket är olika från dag till dag såklart. Men jag försöker känna efter, inte bli ett offer för mig själv eller andra utan att hela tiden på något sätt försöka närvara i min kropp. Detta låter väl super flummigt men. det är inte så himla flummigt. Det är iallafall inte så destruktivt som det en gång var. Jag försöker jobba med, inte mot. Jag klappar, peppar och lenar om man kan säga så. eller alltså jag försöker iaf, men det är ju ändå en bedrift i sig :)


jaaa och sen så finns det saker som är väldigt små men blir väldigt stora i den här världen. Men ibland vill jag göra små saker stora, eller dom är liksom fina i det lilla. Kanske för att jag älskar de där känslorna. Jag är nämligen en sådan himla kärleksjunkie, är väl alla iofs. Och jag älskar att ta vara på dom känslorna för dom kommer ju inte allt för ofta i mitt liv om jag säger så, hyffsat dött. Så sedan om mina känslor är påhittade, bara finns i stunden för att jag vill det just då, det skiter jag faktiskt i. Jag suger in det för att jag har lust. och jag tror att det är rätt okej för mig. just nu.

Och hjärtat gör fortfarande ett litet extra hopp när jag får syn på de där bruna ögonen och jag säger att det är härligt att se honom. För det är superhärligt. Och jag är höstig och fin, precis som jag känner mig. Hösten är ju min älskling. Och det var nästan precis två år sedan vi träffades första gången, och jag tittar med samma nyfikna ögon på honom. Förmodligen för att jag inte alls känner honom, trots allt. jag har tänt ljus och det ringer någon engelsksnubbe och jag ler åt hans sätt att prata på ett annat språk. han har tagit med sin neccesär och går in i duschen medans jag berättar om min fyllenatt på exet, ramlandet i trappan och mitt taffliga försök att ta mig upp på hans ballkong utan att lyckas. Vi antar att nobellpriset kommer gå till mig i år. Pizza, godis och någon som håller om och pussar på pannan, som inte vill att man ska ligga vänd bort utan tättintill och jag kurar in mig i dom stora armarna och tänker att det är värt att inte kunna somna för att ligga såhär. Morgon, pizzafrukost och nyhetsmorgon. En hand under bilfärden som inte släpper mitt ben förrän jag måste springa in på lektionen.


det är bara såhär det är.



ni måste förresten läsa den här bloggen.
min favorit just nu, jag bara älskar den.
http://nyheter24.se/blogg/quetzala-blanco/