Lonito

Att släppa taget, hur gör man? Varför lär man inte ut det i skolan. En liten krossat-hjärta-manual. stort behov av den manualen just nu iallafall. Men man ska väl lära sig den hårda vägen. Livets skola så att säga. Livets ironi så att säga. jojagtackar ja.
Ligger här och försöker lyssna på sorgliga låtar. Jag hade tänkt kolla på Svt play och partiledardebatten där men dom är ju så sjukt sega på att lägga upp det så fick bli mitt andra alternativ. Äta snickers och gråta lite james Blunt. Men det går fan inge bra. Varför kan man liksom inte bara få sitta och stortjuta när det bara känns som ett stort svart hål? Näe istället ska man ligga och stirra in i stearinljusen som står borta på bänken och sucka så jävla högt om och om igen. Men det hjälper ju liksom inte.
Släppa taget, det har ekat i mitt huvud hela kvällen. Släpp taget, gör det bara. Men jag vill ju inte riktigt, jag kan inte riktigt förmå mig. Jag får panik av att byta till min nya mobil, för jag vet att jag inte kommer ge honom numret. Och jag kommer då inte veta om han hört av sig till det gamla. sjukt ju. dumma dumma lilla flicka.
MEn jag ska försöka förklara hur det funkar. Om en människa gör slut, säger NEJ, jag vill inte. Jag är inte kär i dig. Då kan man släppa taget för att man måste. Nångång. För den personen är inte tillgänglig för dig längre. Men när en person inte säger nej, när en person visar något helt annat emellanåt så blir man helt jävla galen. Och det enda man har då är tolkningar, frågor, undringar, varför, jag kan inte, jag vill, jag måste, jag dör... ungefär det går runt i huvudet. hela tiden. Jag sitter på bussen och sätter direkt på i hela världen med magus uggla och jag blundar och tänker att det är ju bara en person som jag vill vara med. jag tittar på varje mörkgrå liten bil och läser av registreringsnummer som att det vorde det enda jag gjorde. MJF MJF MJF MJF. idag såg jag den. Varje bussfärd, alla mörka bilar, förstår ni att man blir knäpp i huvudet. På mina promenader, samma sak. Och vad ska jag med den informationen till? Öhh jaha, han befinner sig någonstanns i området och jag sitter på en buss. johopp. och jag är så olyckligkär idag. min hjärna har inte funkat och jag kan liksom inte andas.
Vad fan ska man göra?

joo helt enkelt börja använda den nya telefonen. aldrig mer sätta på den gamla. Då är det ju över, jag vet ju det. jag är bara så jävla rädd för att jag alltid kommer hoppas, eller undra hur det kunde blivit... om... om ungefär allt var annorlunda.