Lonito

Alltså vad är det med mig och mornar?! Jag kan ju inte komma upp. Är som en klubbad säl, en död klubbad säl. Så jag försov ju mig till skolan, igen. Men fick reda på att jag blev godkänd på tentan. Man tackelitackar.

Nu då har jag precis kommit hem från jobbet, och bullat upp med måndagsmys. Tittar på schulman show och ska plugga. Känns helt okej med det här sällskapet ;)

chips dipp o cola - hörde jag GOOOS?

En sak som jag har funderat på och som jag också alltid vill bära med mig är att man kan inte välja att stänga av vissa typer av känslor. Väljer man att stänga av så kommer också de andra positiva känslorna att mattas av. Och en människa som väljer att inte känna det som är jobbigt, tror jag aldrig kommer uppleva det som är härligt på ett lika härligt sätt som den som faktiskt låter sig att känna, allt. Och det här är för mig en väldigt fin tanke.

nu har jag levt på sparlåga några dagar och bara ett par timmars sömn men ändå gjort så jävla mycket. Inte okej alls egentligen. Jag måste få lite sömn nu så får jag gå upp vid fem imorgon eller nått och plugga inför litteratursem. framförhållnigstjejen numero uno. och sen blir det jobb på kvällen. Fre, lör, sön ska jag ladda batterierna.

Lyckan i att jag hade ställt kl på åtta imorse för att jag trodde att jag hade skola. Går upp och kollar schemat och inser att skolan inte är förrän imorgon :D ! så jag gick och la mig igen, lyssnade på alex schulmans program och har vilat i sängen till kl 4. Jag var också överlycklig att inte vakna bakis idag. Alltså man blir ju förlamad när man är bakis, ingenting spelar någon roll och jag har noll kontakt med mina känslor. Försöker bara överleva dagen och längta tills dagen efter där man slipper den där jävla känsla av meningslöshet. Jag hatar den. Jag älskar att känna. Och jag blir bättre på det för varje dag som går. Man blir det när man är mycket för sig själv. Näe nu ska jag städa och ta tag i den här misären som är i min lägenhet! Tackar gudarna igen för att jag inte är bakis. Jag vill aldrig mer vara det, någonsin! Pusshej

nu sitter jag och lyssnar på fågeldansen och dricket vin. alltså hata att det inte är mlrkt när man gör sig i ordning längre. det är ju lite min grej. mörker när man sminkar sig ;) alltså vafan spelar dom inte fågel dansen utepå krogen???! fatta hur skoj det hadet varit!

lasagnen står i micron och jag ska kollapå bigbrother och sen sooova.

Och jag har blivit med Gitarr :D mitt lilla barn, min lilla älsklingssnutteplutteplutt!! Alltså jag har ju tänkt på det ett tag. Men så under hela dagen idag har jag bara haft ett sånt sug. alltså allvarligt. jag kommer ungefär jämt sitta och klinka på min lille vän. och om jag nu kommer ge den mycket tid, så kommer det också visa sig i kunskap. Fatta att bara kunna ta upp guran och kunna köra någon låt, lite sådär vilken som helst. Jag kan ju spela piano och klarinett,tar ut det mest på gehör, så då kääns ju sjutton som att gitarren ska bli bra. Grejen var bara att när jag gick på gitarrkurs så sög jag ju verkligen. Kanske iofs för att jag och anna alltid satt på kryddan och typ käka pizza istället för att öva :) eller nör vi fick wind of change så kom vi bara till visslingen ( alltså innan låten börjat, och vi började alltid gapflabba så) jaa jag skyller på det. Och spela roll om jag blir bra eller inte. detta känns skitskoj iaf :) Men, men sen så på föreläsningen idag satt jag och googlade som fan på var musikaffärerna fanns och en pluggkompis sa att det låg en nära skolan. Jag gick dit och tror ni inte att det var påskpris, 600 spänn, för stämmare och väska och gitarr. Gud hörde mig eller så hörde jag nått. Lilla Guran ligger nu brevid mig i sängen, fortfarande inpackad. Har hällt upp ett glas cola och ska sätta på sex and the city i bakgrunden. Fyfasen vad hääärlich!! GURAN; HERE I COME :D

alltså jag kan inte hålla mig ifrån det där jääkla blekningsmedlet! så nu har jag blekt håret, IGEN. andra gången på några månader då. japp. Men nu blev jag nöjd och ska inte kleta i fem hundra till för att tro att jag ska bli snyggt blond. Utan nu ska jag ha det såhär, låta solen bleka det och kanske slinga det hos frissan senare i sommar. Om håret håller :P ljusare tider. Livet känns lite lättare. inte för att jag blivit lite blondare alltså. Kanske för jag har vilat upp mig massor :) Näe nu ska jag plugga.

Snart kommer min vän Anna hem. Som jag längtar :) !!

alltså det här blir jag kär av. dökär! pirrig. Skånska,skit härlig låt, och grymt charmig man som bjuder på sig själv. Alltså skulle en kille råka ställa sig upp och göra det här på en fest så är jag såld sen. alla gånger :D

Jag älskar ju som sagt att hålla på med naglar. pilla och pyssla. och alltså nu blev jag så jävla nöjd med dem!

Jag dör lite så fina dom blev. och helt gratis också :) eller stenarna kostar typ 70 kr men man får massor så man kan ju göra det fler ggr.

förra vecka körde jag gult.

haha och ja jag kör pussminen på alla webcam bilder.

Så länge sedan man fick vara liten och sårbar. Jag strävar emot in i det längsta. Jag tror egentligen inte att det är så bra för man bygger upp så mycket skit då. Men det är den enda vägen jag har lärt mig. Tanken är inte att jag vill gömma, eller visa mig stark, utan det bara måste vara så. Det måste gå. Jag måste klara mig. Så jag ser till att göra det.

Imorgon är det påskmiddag. Jag vet inte men jag gillar inte tillställningar. Jag gillar bättre en kopp kaffe, fyra ögon och att vara där med hela mig själv, lyssna och känna och bry mig. Om det där som är väsentligt. Innerlighet. Samtidigt så vore det mysigt att ta morgontåget till skövde imorgon, mamma sms:ade att hon saknade mig. Och min kärlek till henne gör att jag ibland känner att jag kan gå sönder. Som ikväll. Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.

så skönt att skriva ner saker. Ibland känns det som alla tankar skulle kunna spränga en i tusen bitar.

Jag tror jag ska göra lite kaffe. Alltså så dumt, men jag bli jämt kaffesugen på kvällen (natten nu då). Men det är ju fortfarande världens mysigaste dryck. kaffe är trygghet för mig.

I veckan var jag ju på min praktik. alltså barn är helt fantastiska, deras tillit gör mig alldeles varm i hjärtat. Att få sitta på golvet och de sätter sig i knäet, kramar, berättar vad de har gjort och vill att man ska vara med, vara med i deras liv och i deras lekar, nyfikenheten. Helt fantastiskt.

Näe nu ska sentimentala Emma ta en dusch och kollalite sex and the city ;)

Läs denna grymma krönika som michaela Forni skrivit!

"KRÖNIKA: Michaela Forni om att vara trött på strävan efter perfektion.

Jag var ute på min numera regelbundna morgonpromenad vid 06.10 när jag blev plötsligt förbannad. Vad i helvete gör du ute på promenad sex på morgonen kanske ni tänker nu, men då ska jag berätta för er att det är ännu ett av mina påhitt för att bli den ultimata människan. Ett steg mot att bli den perfekta tjejen.

För den perfekta tjejen ska röra mycket på sig och få mycket frisk luft så att hon i sin tur får energi. Den perfekta tjejen ska tycka att det är superroligt att gå på gym och mer än gärna vilja, orka och hinna med det några gånger i veckan. Den perfekta tjejen ska inte bara ha ett jobb, hon ska ha en karriär och den ska gå spikrakt uppåt och pengarna ska ramla in. Den perfekta tjejen ska älska mat och äta helst väldigt mycket och ofta men samtidigt inte skaffa sig några kilon i övervikt. Den perfekta tjejen ska tycka om att läsa böcker, ha körkort, gilla hemmakvällar men samtidigt vara festlig (utan att festa för mycket), vara allmänbildad, skitrolig, ha sett de flesta relevanta filmer och kunna leverera citat på löpande band. Hon ska vara politiskt insatt, gilla sport, umgås mycket med sina vänner, hinna med att umgås med sin familj, vara duktig på att laga mat och ha självdistans. Den perfekta tjejen ska se perfekt ut, hur fan man nu gör det.

I min väg mot denna perfekta människa tog det plötsligt stopp. Vad är det jag håller på med? Jag orkar inte en sekund till av det här. Jag är inte perfekt. Jag kommer aldrig att bli perfekt. Kan inte bara jag och alla andra tycka om mig precis som jag är, med mina goda sidor och mina mindre goda egenskaper? Jag är inte en dålig människa för att jag inte följer med de andra tjejerna till gymmet efter jobbet eller för att jag tycker om att gå ut och festa när jag är ledig.

Jag får en sådan ångest när jag läser eller hör kommentarer om att det inte är bra att äta si och så, dåligt att festa x antal dagar i veckan, ohälsosamt att äta lite godis varje dag, hur viktigt det är att hinna med att träffa vänner för annars är man en dålig vän etc. Alla dem som säger att man är dålig om man inte är perfekt och kanske allra mest arg blir jag i slutändan på mig själv, som försöker leva upp till krav som jag tillsammans med samhället satt upp och som är omöjliga att leva upp till.

Förlåt mig men jag hatar verkligen gym. Och jag älskar kolhydrater. Jag tycker godis är jättegott. Jag har inte så fint hår. Min mage är rätt mjuk. Mina ben är inte milslånga. Jag har inte hunnit läsa nyheter på flera veckor och har ingen aning om vad som händer i världen just nu. Jag har inte sett en rad av alla de klassiska filmer man "måste ha sett". Jag gråter offentligt oftare än vad som kanske anses vara okej.

Jag hoppas att jag kommer sluta bli påverkad av den bransch jag jobbar i och det samhället jag lever i. Att jag, och alla ni andra som känner igen er, lär oss att sänka kraven på oss själva. Jag orkar inte vara trött på mig själv när jag inte lyckas med allt. Jag vill bara vara glad över mig själv för det jag har åstadkommit och den jag är."

Så nu har jag varit och shoppat ;)

Tänker mig typ att man tar ett stort papper, målar konturerna på en människa. Sen målar man kort med tex ett öga på, en näsa, öron, hår, händer osv på. Så får var och ett av barnen dra ett kort och sedan sätta dit smarties på vilket sätt dom vill. sedan när man är klar med figuren så fotar man den eller så limmar man på smartiesarna och sätte upp på väggen. Om vi bara fotar den så tänker jag att man har med sig en tärning och så slår man tex fem, så får man plocka bort fem smarties ända tills alla är borta. Dåfåralla barnen smaka på en av varje färg för att avgöra om der smakar olika och vilken som isf smakar bäst.

Här anser jag mig då ha fått med samarbete, kreativitet, kunskap om var kroppsdelar sitter och hur de ser ut, färger, smaker, använda olika sinnen, antals begrepp då man använder tärningen, samlärande, det sociokulturella-perspekitvet. Och rolig grej när man är barn. minns att vi gjorde nått liknande fast med russin när jag var liten. Fan som förskolelärare kan man ju göra hur mycket roliga saker som helst, med lite fantasi och en läroplan ;)

Vaknar ofta med en konstig känsla. Lite vad är meningen med livet känsla. Men den går över när jag fått i mig lite kaffe och sådär. Och när man typ ska upp och till jobbet tidigt på morgonen så slipper man ju den för då har man lite brådis och ett mål med dagen. Och jag behöver liksom inget mål egentligen. Men den där känslan skulle jag ju kunna vara utan. Men tänker att det är kanske som Malin säger att det kan vara att alla ens typ värden är låga efter nattenssömn eller icke sömn emellanåt.

Mamma och pappa var här idag och förgyllde min dag. Kärlek :) Ska nog åka hem över påsken ändå en sväng iaf. Nu har jag legat i sängen och pluggat och druckit kaffe och lyssnat på Lovesongs. Tror jag ska ta busen till coop-avenyn. Ska köpa smarties till imorgon då jag ska ut på VFU och tänkte göra ett litet matteproblem med hjälp av smarties. Måste ju fan vara roligare och mer värt att få äta upp det man räknar med :)

Jag känner redan innan jag börjar skriva att detta kommer bli ett märkligt inlägg. Så mycket tankar som jag inte hunnit tänka färdigt. Men jag tänker att jag kanske kan tänka fördigt dom medans jag får ner dom. Man blir galen med för mycket i huvudet, det är skönt att skriva ner för då vet man att man alltid kommer ha sina tankar här. Vad man en gång tänkte. ofta tänker, utvecklar, osv.

har precis gjort i ordning mig en kopp kaffe och lyssnar på min älsklingslåt korallreven och vintergatan. och kejsarens nya kläder, står högt i kurs i den världen, där alla apar efter.

Och så tänker jag på för och nackdelar med att göra vad samhället frågar efter. Eller tar för givet. Vad vinner man och vad förlorar man? För såklart gör man båda. Det känns som jag varit igenom endel utan att riktigt veta om det. Jag visste inte vad folk "begärde" av mig. Kanske såg jag inte kritiskt på det, kanske var jag bara ung, eller så hade någon redan bara lärt mig allt jag skulle kunna. För jag gjorde iaf det där man skulle. Och nu vet jag mer, men det har inte blivit lättare, snarare svårare. Men nu har man iallafall ett val.

När jag var yngre så skulle man ha stora bröst. Så jag fixade stora bröst med hjälp av två Bh:ar och alltid en stor rädsla för att mans kulle råka se två axelbandsremmar. Jag hade hela tiden med mig att jag kommer ju alrig kunna bli ihop med någon för då kommer jag ju behöva visa att jag inte har den här kroppen längre. Så många komplimanger för något som jag hade "fuskat mig till" enligt mig själv. En stor hemlighet för en liten människa. Ingen fick röra. För när jag var yngre skulle man också vara oskuld ungeför för alltid. Eller man fick ha sex om man träffade en kille som det skulle vara super seriöst med. Och jag var verkligen en utav dem som propagerade för detta. FÖrsta gången skulle vara dö romantisk med rosor på sängen osv. Och jag kommer ihåg att jag mer än gärna för killarna som ville ligga på festerna berättade att jag var oskuld. VIlket ingen trodde på då man skulle se ut som den mest villiga bruden i stan. Men detta gjorde ju bara att man kände sig ännu grymmare typ. Se men inte röra. Men sen kom ju den där dagen då man hade fått en pojkvän och även större bröst. Jag vet att jag direkt när vi började träffas började använda bh:ar som inte var så vadderade. Nu skulle han fan från början veta vad han fick så att jag inte hade lurats ( och alltså det här låter ju så jävla sjukt ). Trodde jag att hans skulle dumpa mig för små bröst? vilken syn har man på världen då? jaja. så tänkte jag iaf. Samma sak med att tvätta bort sminket första gången, vilken ångest. Tog ju många månader innan jag inte sov med smink. Jag hade också nån grej med att man inte fick röra på mig i sidan om jag typ hade jeans eller nått sånt. kärlekshandtag kallas det väl. big no no. Inget fick sitta åt om man kulle röra mig. det var ett jävla trix att dölja det här, för man skulle ju inte heller göra så att det märktes att personen inte kunde röra där. Och man kunde inte låta någon hålla om en ifall man låg på sidan för magenskulle korva sig, och man skulle helst inte äta på dagen då man skulle ses för att magen skulle vara platt och en jävla massa saker man skulle ha koll på. Hur fan lyckades man ha ett förhållande med alla dom här jävla problemen som skulle ta upp ens hjärna kan jag ju fundera på idag? Och jag var mjuk och len och hårlös. Precis som det skulle vara. Och som tjej ska man kanske inte heller riktigt vilja ha sex. Där tyckte jag väl ändå att ett förhållande kunde göra så att man mer fick vilja. För var man singel så skulle man ju typ inte ha sex för då var man äcklig och hora. Och jag kan ju bara undra alla dom som tycker så vad som skiljer sexlusten när man är i ett förhållande och inte? Man kan väl ha precis stor vilja till sex annars? Men näe, håll tillbaka. vore ju dumt annars. well tillbaka till mig. Jag höll mig iaf inom alla ramar man skulle plus att jag inte pratade med någon av det andra könet eftersom min kille var skit svartsjuk. Så vad jag lärde mig för att bli åtrådd var att man skulle bära string, man skulle ha strykt sitt hår, man skulle ha märkeskläder, man skulle vara hårlös, man skulle vara naturligt sminkad, man skulle vara svår, man skulle ha former ( bröst och rumpa ), propertionerlig var ett viktigt vokabulär, oskuld, inte höras för mycket men vara väldigt söt. AJja sen i det här förhållandet så gick jag ner i vikt, slutade äta, gör man det så får man ingen sexlust och som flickvän är det inget att hurra för, alla känslor dämpas ner, man kan inte prata längre för man har ingen energi. Såalltså jag blev smal och liten men hade ingen sexlust, inga känslor, bara tankar på mat och min kille tyckte att jag hade blivit helt förändrad och han önskade bara tillbaka mitt gamla jag. Jag frös ju ihjäl på nätterna och han brukade ta handen runt min överarm och säga att jag hade blivit alldeles för smal. Du får sluta nu Emma. Du behöver inte bli mindre nu. Jag vill att du ska vara som förut. Jaha jo jag tackar ja. Lite försent att säga det nu ungefär. jaja sen tog det slut iaf och jag stod ensam kvar med en jävla ätstörningsproblematik. Det enda jag drömde om hela sista året på gymnasiet var att få åka till London. Jag och en vän planerade det för att vi skulle kunna längta till något. Komma bort. och den resan förändrade mitt liv lite. även fast det var tvåmånaders fest så fattade jag att jag var en människa. och på kvällarna när jag kom hem kröp jag alltid under grinden till receptionen på det hostelet vi bodde på och pratade med Touso (han jobbade där). jag hade ju också gått uppmassa kilo men jag bara älskade att komma till London för jag tyckte inte att någon dömde mig, ingen hade sett mig förut och här var jag bara jag. Sen så ville jag ju iaf åka hem och började jobba på en militäranläggning som mattant. och killar var det enda jag brydde mig om. Och fest. Jag tyckte fortfarande att jag var "tjock" men jag fick den uppmärksamhet jag ville ha och en pojkvän som sa att alla killar i hans militärgrupp tyckte jag var skitsnygg. sen så ville jag inget mer med honom för jag träffade en annan som jag hade spanat på ett tag och vi började träffas. sen dog det ut och jag sökte in till lärarprogrammet och flyttade till göteborg.och träffade en annan kille som tyckte om att jag kändes så liten, som berättade hur min kropp såg ut och komplimanger. sen träffades vi under ett år, tills jag träffade någon annan och här står vi nu idag. Och allså det här var ju bara en jävla resumé om mitt liv beroende av de killarna som jag ska vara nån jävla mjuk och len tjej för. Alltså jag är mjuk och len för att jag rakar mig och smörjer in mig, inte för att jag är född så. Och du tycker det är härligt när jag är lite minder för att du får känna dig manligare, och visst jag börja träna och sluta äta men då blir det mindre tid att ses på och min sexlust kanske kommer försvinna.

Ju längre tiden har gått, desto mindre vill jag höra om mitt utseende. För jag vill inte ha något att leva upp till, jag vill inte att det ska spela någon roll. Jag vet vad det har gjort med mig hittiills. Och det finns så mycket som drar in mig ändå i hela det här hjulet.Folk i allmänhet, tidningar, internet osv osv. säger redan hur jag ska se ut och bete mig. Och jag kommer alltid påverkas på något sätt. Men jag vill att det ska vara mitt val, inte någon annans. Och såklart märker jag skillnad när jag går upp i vikt, man blir inte en kropp längre. Alltså jag kan tycka det är jätteskönt emellanåt. det är mitt sätt att säga emot, iaf lite, iaf en stund. jag demonstrerar så. Men jag är inte mer än ebn människa som också lever i det här samhället. Ibland vill jag vara smal, snygg, sminkad, sexig - men på något sätt vill jag bara vara det när jag själv bestämmer det. Inte för att någon annan ska upplysa för mig att fan idag är jag sexig, eller smal, eller snygg. Men det kommer ju tyvärr på köpet. Men jag vill ju bara vara. Ska det vara så jävla svårt?