Lonito

Jag känner redan innan jag börjar skriva att detta kommer bli ett märkligt inlägg. Så mycket tankar som jag inte hunnit tänka färdigt. Men jag tänker att jag kanske kan tänka fördigt dom medans jag får ner dom. Man blir galen med för mycket i huvudet, det är skönt att skriva ner för då vet man att man alltid kommer ha sina tankar här. Vad man en gång tänkte. ofta tänker, utvecklar, osv.

har precis gjort i ordning mig en kopp kaffe och lyssnar på min älsklingslåt korallreven och vintergatan. och kejsarens nya kläder, står högt i kurs i den världen, där alla apar efter.

Och så tänker jag på för och nackdelar med att göra vad samhället frågar efter. Eller tar för givet. Vad vinner man och vad förlorar man? För såklart gör man båda. Det känns som jag varit igenom endel utan att riktigt veta om det. Jag visste inte vad folk "begärde" av mig. Kanske såg jag inte kritiskt på det, kanske var jag bara ung, eller så hade någon redan bara lärt mig allt jag skulle kunna. För jag gjorde iaf det där man skulle. Och nu vet jag mer, men det har inte blivit lättare, snarare svårare. Men nu har man iallafall ett val.

När jag var yngre så skulle man ha stora bröst. Så jag fixade stora bröst med hjälp av två Bh:ar och alltid en stor rädsla för att mans kulle råka se två axelbandsremmar. Jag hade hela tiden med mig att jag kommer ju alrig kunna bli ihop med någon för då kommer jag ju behöva visa att jag inte har den här kroppen längre. Så många komplimanger för något som jag hade "fuskat mig till" enligt mig själv. En stor hemlighet för en liten människa. Ingen fick röra. För när jag var yngre skulle man också vara oskuld ungeför för alltid. Eller man fick ha sex om man träffade en kille som det skulle vara super seriöst med. Och jag var verkligen en utav dem som propagerade för detta. FÖrsta gången skulle vara dö romantisk med rosor på sängen osv. Och jag kommer ihåg att jag mer än gärna för killarna som ville ligga på festerna berättade att jag var oskuld. VIlket ingen trodde på då man skulle se ut som den mest villiga bruden i stan. Men detta gjorde ju bara att man kände sig ännu grymmare typ. Se men inte röra. Men sen kom ju den där dagen då man hade fått en pojkvän och även större bröst. Jag vet att jag direkt när vi började träffas började använda bh:ar som inte var så vadderade. Nu skulle han fan från början veta vad han fick så att jag inte hade lurats ( och alltså det här låter ju så jävla sjukt ). Trodde jag att hans skulle dumpa mig för små bröst? vilken syn har man på världen då? jaja. så tänkte jag iaf. Samma sak med att tvätta bort sminket första gången, vilken ångest. Tog ju många månader innan jag inte sov med smink. Jag hade också nån grej med att man inte fick röra på mig i sidan om jag typ hade jeans eller nått sånt. kärlekshandtag kallas det väl. big no no. Inget fick sitta åt om man kulle röra mig. det var ett jävla trix att dölja det här, för man skulle ju inte heller göra så att det märktes att personen inte kunde röra där. Och man kunde inte låta någon hålla om en ifall man låg på sidan för magenskulle korva sig, och man skulle helst inte äta på dagen då man skulle ses för att magen skulle vara platt och en jävla massa saker man skulle ha koll på. Hur fan lyckades man ha ett förhållande med alla dom här jävla problemen som skulle ta upp ens hjärna kan jag ju fundera på idag? Och jag var mjuk och len och hårlös. Precis som det skulle vara. Och som tjej ska man kanske inte heller riktigt vilja ha sex. Där tyckte jag väl ändå att ett förhållande kunde göra så att man mer fick vilja. För var man singel så skulle man ju typ inte ha sex för då var man äcklig och hora. Och jag kan ju bara undra alla dom som tycker så vad som skiljer sexlusten när man är i ett förhållande och inte? Man kan väl ha precis stor vilja till sex annars? Men näe, håll tillbaka. vore ju dumt annars. well tillbaka till mig. Jag höll mig iaf inom alla ramar man skulle plus att jag inte pratade med någon av det andra könet eftersom min kille var skit svartsjuk. Så vad jag lärde mig för att bli åtrådd var att man skulle bära string, man skulle ha strykt sitt hår, man skulle ha märkeskläder, man skulle vara hårlös, man skulle vara naturligt sminkad, man skulle vara svår, man skulle ha former ( bröst och rumpa ), propertionerlig var ett viktigt vokabulär, oskuld, inte höras för mycket men vara väldigt söt. AJja sen i det här förhållandet så gick jag ner i vikt, slutade äta, gör man det så får man ingen sexlust och som flickvän är det inget att hurra för, alla känslor dämpas ner, man kan inte prata längre för man har ingen energi. Såalltså jag blev smal och liten men hade ingen sexlust, inga känslor, bara tankar på mat och min kille tyckte att jag hade blivit helt förändrad och han önskade bara tillbaka mitt gamla jag. Jag frös ju ihjäl på nätterna och han brukade ta handen runt min överarm och säga att jag hade blivit alldeles för smal. Du får sluta nu Emma. Du behöver inte bli mindre nu. Jag vill att du ska vara som förut. Jaha jo jag tackar ja. Lite försent att säga det nu ungefär. jaja sen tog det slut iaf och jag stod ensam kvar med en jävla ätstörningsproblematik. Det enda jag drömde om hela sista året på gymnasiet var att få åka till London. Jag och en vän planerade det för att vi skulle kunna längta till något. Komma bort. och den resan förändrade mitt liv lite. även fast det var tvåmånaders fest så fattade jag att jag var en människa. och på kvällarna när jag kom hem kröp jag alltid under grinden till receptionen på det hostelet vi bodde på och pratade med Touso (han jobbade där). jag hade ju också gått uppmassa kilo men jag bara älskade att komma till London för jag tyckte inte att någon dömde mig, ingen hade sett mig förut och här var jag bara jag. Sen så ville jag ju iaf åka hem och började jobba på en militäranläggning som mattant. och killar var det enda jag brydde mig om. Och fest. Jag tyckte fortfarande att jag var "tjock" men jag fick den uppmärksamhet jag ville ha och en pojkvän som sa att alla killar i hans militärgrupp tyckte jag var skitsnygg. sen så ville jag inget mer med honom för jag träffade en annan som jag hade spanat på ett tag och vi började träffas. sen dog det ut och jag sökte in till lärarprogrammet och flyttade till göteborg.och träffade en annan kille som tyckte om att jag kändes så liten, som berättade hur min kropp såg ut och komplimanger. sen träffades vi under ett år, tills jag träffade någon annan och här står vi nu idag. Och allså det här var ju bara en jävla resumé om mitt liv beroende av de killarna som jag ska vara nån jävla mjuk och len tjej för. Alltså jag är mjuk och len för att jag rakar mig och smörjer in mig, inte för att jag är född så. Och du tycker det är härligt när jag är lite minder för att du får känna dig manligare, och visst jag börja träna och sluta äta men då blir det mindre tid att ses på och min sexlust kanske kommer försvinna.

Ju längre tiden har gått, desto mindre vill jag höra om mitt utseende. För jag vill inte ha något att leva upp till, jag vill inte att det ska spela någon roll. Jag vet vad det har gjort med mig hittiills. Och det finns så mycket som drar in mig ändå i hela det här hjulet.Folk i allmänhet, tidningar, internet osv osv. säger redan hur jag ska se ut och bete mig. Och jag kommer alltid påverkas på något sätt. Men jag vill att det ska vara mitt val, inte någon annans. Och såklart märker jag skillnad när jag går upp i vikt, man blir inte en kropp längre. Alltså jag kan tycka det är jätteskönt emellanåt. det är mitt sätt att säga emot, iaf lite, iaf en stund. jag demonstrerar så. Men jag är inte mer än ebn människa som också lever i det här samhället. Ibland vill jag vara smal, snygg, sminkad, sexig - men på något sätt vill jag bara vara det när jag själv bestämmer det. Inte för att någon annan ska upplysa för mig att fan idag är jag sexig, eller smal, eller snygg. Men det kommer ju tyvärr på köpet. Men jag vill ju bara vara. Ska det vara så jävla svårt?