back to life

back to reality.
 
Blomflugor, en spindel på toan, kläder på golvet och jaa, dags att ta tag i det här nu.
Har precis satt mig ner med en kopp kaffe och börjat om på sex and the city boxen.  Strac ska jag väl sätta på lite hög partymusik och börja fejja.
Men fan vad gött jag har haft det!
Vi åkte till norrköping kl elva på kvällen och körde i tre timmar, stannade och käkade hamburgare på vägen och möttes av världens finaste hotell. En superstor toa med spotlights i taket med en glasvägg, inte så smart men väldigt snyggt :D  Och en stopr dusch jaa men alltså helt enkelt mitt drömbadrum med stora helspeglar. Sen annars var vi på kolmården, kikade hajar, lager 157 och åt på restaurang och spelade massa frågespel. På vägen hem åkte vi förbi gränna och köpte polkagrisar. Men alltså jag önskar jag kundebo på hotell iaf en gång i månaden. Jag älskar hotell, att komma bort, att inte behöva städa, nya lakan osv osv!
 
Nu har jag två dagar till ledigt innan mördar veckan. Men sen är jag iofs ledig tills skola börjar tror jag :)
 
 
.
 
Sen undrar jag när hjärtat ska sluta ta ett extra skutt då man ser någon. Är det när man träffat någon annna som är bättre?. Eller när det gått tillräckligt lång tid? Känslan av knän som blir svaga och ett leende som inte går att dölja ens om man fick en miljon och jag dras som en magnet till ett kylskåp. Varför är det den härligaste och sorgligaste känslan på en och samma gång?

Kommentarer
Postat av: Malin

Jag tror att det är tid, lång tid, mycket längre tid än man tror. Och kanske ännu längre tid om någon har gjort en mycket illa.

Och så tror jag en annan sak också, självkärlek. Om man har gjort sig själv mycket illa, ibland kanske inte bara under tiden med personen, utan kanske hela livet. Då kommer det ta mycket tid och mycket självkärlek.

Och en dag så är det över.

Det här kan jag lova på hedersord.

En dag så är det över.

Om man låter tiden gå, men den måste gå ifrån det som har varit. Och den måste gå väldigt länge.

Men en dag, så gör det inte riktigt lika ont längre. En annan dag kommer man kanske på att det går dagar när man inte alls har ont och en annan dag så tror jag att man kommer på att man inte ens vill ha ont längre. Och sedan går det massa dagar till.

Men en dag är det inte där längre.

Och efter den dagen kanske man träffar någon som man dras till som en magnet till ett kylskåp, och som det inte är den härligaste och sorgligaste känslan på samma gång med. Det är bara härligt.

Kom också ihåg att ringa en vän när det blir svårt, det är en väldigt viktig sak utöver tid och självkärlek. Till exempel finns ju jag alltid här.

<3

2012-08-01 @ 20:41:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0