Lonito -

saker

Och jag börjar väl med att lägga ut det jag skrev för exakt ett år sedan, dagen eller natten innan nyår

Jag lyssnar på Maria Mena, igen. Och tas tillbaka några hundra år, till ett liv som inte är nu. Var det ens?
Och vad är det som ska komma? Känns som att jag inte har en jävla aning. Känns som att jag klarar vad som helst och ibland ingenting alls. Men jag har en känsla iallafall.
Och jag känner inte alls för att "fira" nyår. Kanske konstigt, men jag äter hellre räkor och och dricker ett glas vin, spelar ett parti monopol och promenerar ut på tolvslaget för att få se rakterna, för det är ju bland det finaste som finns. Orkar egentligen inte önska gott nytt år till folk jag inte känner. Jag vill typ bara ta några djupa andetag och andas in att det finns en början på något nytt och en fortsättning på det andra. Packar ner allt från året som gått i min livsryggsäck. Och jag tänker på vänskap, på relationer och på kärlek. Saker och ting förändras.

Jag lyssnar fortfarande på Maria Mena, senast idag på tåget och hon är fortfarande lika bra och träffande. Det här nyåret känns inte lika jobbigt som dom förra. Speciellt det förra då jag var nere, i nått djupt hål. Hade sjukskrivit mig från skolan oktober till december. Orkade inte. Och jag tror jag grät ganska mycket under hela november. Jag kände mig liten och hjälplös, handfallen. Känslor jag fortfarande har svårt att hantera. Jag tyckte våren blev lättare. Jag hamnade på en praktikplats i skolan som gjorde mig lycklig. Jag kom i en härlig basgrupp och vi kunde skratta tillsammans, jag tackade nej till mer jobb i butiken. Drog i handbromsen. Vilade under hela sommaren. Tog mig igenom, och det regnade och var ganska kallt så det gick smidigt. Hösten har i skolan varit sjukt jobbig, men det har gått så jävla fort. Jag tror jag har varit ganska mycket med mig själv. Jag har försökt hitta endorfiner i träning. jag har gått många långa kvällspromanader och skrattat och gråtit till olika podcaster. Tänkt och känt. Druckit ytters lite alkohol hela året. Välbehövligt. Mina nära vänner och min familj har jag försökt värdesätta. Det är dom som betyder något, som betyder allt.

Så mycket grejer jag tänkt på nu under det senate. allt får inte plats ikväll.

Och jag sitter på min stol och dricker kaffe. En utav mina härligaste stunder på dagen. Jag sätter på nått på någon play kanal, surplar tills kaffet hunnit kallna. Skickar i väg ett sms som jag lovat, inget svar. Så ringer telefonen några minuter senare. Pallar inte svara. orkar jag sitta och fika med en främling ikväll? Känner mig inte helt på topp. Funderar ett tag. Och kommer fram till att jag behöver inte vara på topp. Vi ska ta en fika. Inget annat. Ställer mig i fönstret, tänder en cigg och ringer tillbaka. Okej, 45 minuter tills han är i stan och jag får lägga på ett kål för att komma i tid. Och det går helt okej. Jag frågar mycket. Jag tror jag har blivit bättre på att föra en konversation med åren. Förr körde jag på maneer (heter det så?) aa men typ titta ner i bordet, vara så jävla snygg, sitta på nått tjejigt sätt. Aa massa grejer man har haft för sig. Det blev en kort fika, men det kändes som att vi kanske skulle ses igen.

Jag är uppe sent, ligger och lyssnar på nått när klockan är halv fyra och telefonen börjar lysa. Och det är han som jag känner så väl, fast heller ingenting. Som är den där stora mannen, fast egetligen är han så liten. Han är full och skämtar och han verkar mindre svår när han är full. Han vågar prata. Han undrar saker. Hur jag tänker/känner. Men jag svarar honom bara att jag har undrat klart och jag har känt färdigt. Det var längesedan. Och han säger tyst att han är skräp. Att han är ingenting. Och som så många gånger när han är full kommer det fram. Det där trasiga, ledsna. Men jag kan inte rädda honom. Han stannar ända tills fyra dagen därpå och vi har legat i sängen hela dagen. Vi har egentligen inget att prata om för vi vet inget om varandras liv. Men ändå är jag trygg. Jag är väl trygg i den rollen med honom. Vi har en ö. En egen ö. Det har man i alla sina relationer. Och han kan ta i mig så att jag blir alldles lugn, jag är den lilla flickan. (och jag tycker inte den här konstalationen är bra, men den infinner sig iallafall, det är kanske det enda som funkar för att vi ens skulle ha en relation) Alltid på hans villkor. Jag bara låtsas att dom är mina ibland. Han går och det blir kväll. Jag tar en nattlig promenad och köper godis på coop innan stägning. Känner mig ändå lycklig. Behovet har stillats. Det blir morgon och jag fått ett sms om att ka iväg på studiebesök och bli bjuden på middag. Jag tänker att jag älskar att åka tåg, att det faktiskt kan bli trevligt. Och det är trevande till en början. Jag känner mig trött. Han visar sitt jobb, allt. han berättar. Och jag tycker det är så fint. Engagemang. Någons vardag och jag får titta in i den. Vi köper pizza, pratar och lyssnar på Lars Winnerbäck. Där någonstanns blir det lite lättare. Jag sitter på min kant i soffan, vi tittar på filmen avatar och han kommer närmre. Jag är distanserad. Jag blir lätt sådan. Jag kramas nästan bara med människor som känner mig utan och innan. Men det är häftigt hur fort det kan kännas naturligt att någon klappar på ens arm och när benen slingras in i varandas. Han gör en kaffelatte åt mig och säger att jag får sova över. Jag bestämmer mig ändå för att ta det sena tåget hem. Jag känner mig glad.

2012-12-31 @ 04:52:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

mellandagar

Oj nu har klockan blvit sådär mycket igen.

Jag åkte från skövde igårkväll. Sorgligt, såklart. Men idag har jag bara njutit av mitt eget sällskap.

Lång frukost, titta på vilket tv-program jag vill, kunna såsa runt, ta en promenad sent på kvällen, bara vara. Fan vad härligt det är att bara vara. Bestämma över sig själv. och det fantastiska i att man också har världens finaste familj. Så olika allihopa är. Och min mamma, hon är fan den starkaste jag vet och den absolut snällaste. Jag älskar snällhet, godhet.

Hela dagen idag har jag haft på en podcast som heter på minuten, typ från p1 där man ska prata om ett ämne i en minut utan att tevka, upprepa sig osv. Alltså sååå jävla kul!! Till min LYCKA finns det 225 avsnitt. Och imorgon kommer alex o sigges podcast och amandas och hannas. fan vad jag har snöat in på det här känner jag. Det är som när man var liten och typ hade program som man väntade på en viss tid, typ tre kornor eller vänner och fiender osv. jaaj hög mysfaktor på det iaf.

Annars kan jag meddela att det var extrapris på match.com nu. halva priset så jag signade upp för en månad nu ikväll. Fick en dejt imorgon, eller dejt men en fika eller vad man nu ska säga. Får se om jag har lust imorgon. Men ändå roligt. Eller det är så himla härligt att folk söker kärlek. jag gillar tanken, den är fin :)

hopp i säng nu.

2012-12-28 @ 03:20:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

under täcket

Idag har jag varit slut som människa.

Gick upp efter nio timmars sömn, mdde pyton. Tog mig lite cola och några mackor och valde att krypa tillbaka under täcket och satte på jul med Ernst i bakgrunden och somnade om. Sen låg jag kvar i sängen till fyra. Gick upp, tog en dusch och kände att livet hade kommit tillbaka. Att ha möjligheten att bara ha dagar där man stannar under täcket är så sjukt skönt. Ibland tvingar man sig ju upp och genomför en dag ändå, men jag försökte verkligen lyssna på min kropp idag. Sen åkte jag ner på stan och köpte en julklapp till mamma, tog en kopp kaffe och lyssnade på några podcasts. Nu har jag julstädat lite hemma och tänkte ta en promenix och lyssna på sarah dawn finers kärlekslåtar. Sen ska jag packa min väska som jag ska ha med mig till skövde och diska det sista. Imorgon och på lördag blir det jobb, sen tar jag julledighet :)

2012-12-20 @ 21:27:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

andas in andas ut

Börjar komma tillbaka till mina sinnesfullabruk.

Andas lite långsammare. Börjar se att det kommer en julledighet.Ligger lite mer i fas.

Fan jag vill liksom alltid vara i fas. Lite mer planerad. jaja allt kan inte gå på en gång.

Veckan består av mycket i skolan, men jag har faktiskt läst ut båda böckerna. På onsdag blir det jobb.

Ihelgen blir det kanske lite middag och fest. Jag känner att jag typ bara kan vara. Inte så mycket prestation. lugnt och skönt.

2012-12-10 @ 21:19:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Självbild

Ett ord som jag har tänkt sjukt mycket på idag. vad har jag för bild om mig själv egentligen?

Alltså jag har på ¨något underligt sätt tänkt att den ändå är hyffsad. IN MY FACE säger jag till det.

Jag hade ju nämligen bedömning i dag på VFU. Och iofs så var det typ min första, eller andra men ändå, jag hade inte träffat bedömmaren innan så hela grejen var ju såklart jobbig. Den här veckan har varit ett ångestmoln, fast att jag har pressat bort det, hela tiden. Tills idag då det var dags och det gick liksom inte att låtsas som att det inte skulle hända, för det skulle det ju. Mina händer darrade då jag skulle börja hålla samlingen och fick kämpa med att tända första och andra adventsljusstaken. Men sen efter ett tag blev det bara jag och barnen, jag kunde liksom ändå koppla bort bedömmaren ochjag la mig ner på mattan och vi spelade mitt egen tillverkade bingo och de tyckte det var roligt. Jag blev tryggare. Sen fick jag prata med min handledare och bedömmaren, i nästan två timmar satt vi. Så värdefullt, så bra och så utvecklande. Och så fina saker som dom sa, som träffade mig och jag var ungefär två sekunder från att börja böla där vi satt. Jag är nära. Jag önskar vi hade spelat in samtalet för jag skulle vilja lyssna på det om igen. Jag vill bevara det. Man glömmer ju alltid bort det fina. jag vill att det ska ligga i mig.

- Emma, jag såg att du tog den där pojkens ångest. Det är en sådan styrka. Och jag kan ta alla barns ångest, jag vill vara där, i varje ögonblick. Det är bara så.

Och min handledare säger att hon tycker att jag är bra och massa fina saker, men också att hon ser att jag själv inte kan se att jag är duktig, att jag kan. Och helvete vad det tar. fan vilken jävla självransakan jag har gjort idag. Det är så sjukt jävla as jobbigt att inte tycka att man är bra, att hela tiden tvivla på sig själv. När man faktiskt kanske inte behöver göra det.

Så nu har jag till o med lyckats fälla några tårar här. Skönt.

Ikväll somnade en liten tvååring i min famn, trygg och varm och ihopkrupen under en filt. vackert.

2012-12-08 @ 03:05:25 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()