saker
Och jag börjar väl med att lägga ut det jag skrev för exakt ett år sedan, dagen eller natten innan nyår
Jag lyssnar på Maria Mena, igen. Och tas tillbaka några hundra år, till ett liv som inte är nu. Var det ens?
Och vad är det som ska komma? Känns som att jag inte har en jävla aning. Känns som att jag klarar vad som helst och ibland ingenting alls. Men jag har en känsla iallafall.
Och jag känner inte alls för att "fira" nyår. Kanske konstigt, men jag äter hellre räkor och och dricker ett glas vin, spelar ett parti monopol och promenerar ut på tolvslaget för att få se rakterna, för det är ju bland det finaste som finns. Orkar egentligen inte önska gott nytt år till folk jag inte känner. Jag vill typ bara ta några djupa andetag och andas in att det finns en början på något nytt och en fortsättning på det andra. Packar ner allt från året som gått i min livsryggsäck. Och jag tänker på vänskap, på relationer och på kärlek. Saker och ting förändras.
Och vad är det som ska komma? Känns som att jag inte har en jävla aning. Känns som att jag klarar vad som helst och ibland ingenting alls. Men jag har en känsla iallafall.
Och jag känner inte alls för att "fira" nyår. Kanske konstigt, men jag äter hellre räkor och och dricker ett glas vin, spelar ett parti monopol och promenerar ut på tolvslaget för att få se rakterna, för det är ju bland det finaste som finns. Orkar egentligen inte önska gott nytt år till folk jag inte känner. Jag vill typ bara ta några djupa andetag och andas in att det finns en början på något nytt och en fortsättning på det andra. Packar ner allt från året som gått i min livsryggsäck. Och jag tänker på vänskap, på relationer och på kärlek. Saker och ting förändras.
Jag lyssnar fortfarande på Maria Mena, senast idag på tåget och hon är fortfarande lika bra och träffande. Det här nyåret känns inte lika jobbigt som dom förra. Speciellt det förra då jag var nere, i nått djupt hål. Hade sjukskrivit mig från skolan oktober till december. Orkade inte. Och jag tror jag grät ganska mycket under hela november. Jag kände mig liten och hjälplös, handfallen. Känslor jag fortfarande har svårt att hantera. Jag tyckte våren blev lättare. Jag hamnade på en praktikplats i skolan som gjorde mig lycklig. Jag kom i en härlig basgrupp och vi kunde skratta tillsammans, jag tackade nej till mer jobb i butiken. Drog i handbromsen. Vilade under hela sommaren. Tog mig igenom, och det regnade och var ganska kallt så det gick smidigt. Hösten har i skolan varit sjukt jobbig, men det har gått så jävla fort. Jag tror jag har varit ganska mycket med mig själv. Jag har försökt hitta endorfiner i träning. jag har gått många långa kvällspromanader och skrattat och gråtit till olika podcaster. Tänkt och känt. Druckit ytters lite alkohol hela året. Välbehövligt. Mina nära vänner och min familj har jag försökt värdesätta. Det är dom som betyder något, som betyder allt.
..
Så mycket grejer jag tänkt på nu under det senate. allt får inte plats ikväll.
Och jag sitter på min stol och dricker kaffe. En utav mina härligaste stunder på dagen. Jag sätter på nått på någon play kanal, surplar tills kaffet hunnit kallna. Skickar i väg ett sms som jag lovat, inget svar. Så ringer telefonen några minuter senare. Pallar inte svara. orkar jag sitta och fika med en främling ikväll? Känner mig inte helt på topp. Funderar ett tag. Och kommer fram till att jag behöver inte vara på topp. Vi ska ta en fika. Inget annat. Ställer mig i fönstret, tänder en cigg och ringer tillbaka. Okej, 45 minuter tills han är i stan och jag får lägga på ett kål för att komma i tid. Och det går helt okej. Jag frågar mycket. Jag tror jag har blivit bättre på att föra en konversation med åren. Förr körde jag på maneer (heter det så?) aa men typ titta ner i bordet, vara så jävla snygg, sitta på nått tjejigt sätt. Aa massa grejer man har haft för sig. Det blev en kort fika, men det kändes som att vi kanske skulle ses igen.
Jag är uppe sent, ligger och lyssnar på nått när klockan är halv fyra och telefonen börjar lysa. Och det är han som jag känner så väl, fast heller ingenting. Som är den där stora mannen, fast egetligen är han så liten. Han är full och skämtar och han verkar mindre svår när han är full. Han vågar prata. Han undrar saker. Hur jag tänker/känner. Men jag svarar honom bara att jag har undrat klart och jag har känt färdigt. Det var längesedan. Och han säger tyst att han är skräp. Att han är ingenting. Och som så många gånger när han är full kommer det fram. Det där trasiga, ledsna. Men jag kan inte rädda honom. Han stannar ända tills fyra dagen därpå och vi har legat i sängen hela dagen. Vi har egentligen inget att prata om för vi vet inget om varandras liv. Men ändå är jag trygg. Jag är väl trygg i den rollen med honom. Vi har en ö. En egen ö. Det har man i alla sina relationer. Och han kan ta i mig så att jag blir alldles lugn, jag är den lilla flickan. (och jag tycker inte den här konstalationen är bra, men den infinner sig iallafall, det är kanske det enda som funkar för att vi ens skulle ha en relation) Alltid på hans villkor. Jag bara låtsas att dom är mina ibland. Han går och det blir kväll. Jag tar en nattlig promenad och köper godis på coop innan stägning. Känner mig ändå lycklig. Behovet har stillats. Det blir morgon och jag fått ett sms om att ka iväg på studiebesök och bli bjuden på middag. Jag tänker att jag älskar att åka tåg, att det faktiskt kan bli trevligt. Och det är trevande till en början. Jag känner mig trött. Han visar sitt jobb, allt. han berättar. Och jag tycker det är så fint. Engagemang. Någons vardag och jag får titta in i den. Vi köper pizza, pratar och lyssnar på Lars Winnerbäck. Där någonstanns blir det lite lättare. Jag sitter på min kant i soffan, vi tittar på filmen avatar och han kommer närmre. Jag är distanserad. Jag blir lätt sådan. Jag kramas nästan bara med människor som känner mig utan och innan. Men det är häftigt hur fort det kan kännas naturligt att någon klappar på ens arm och när benen slingras in i varandas. Han gör en kaffelatte åt mig och säger att jag får sova över. Jag bestämmer mig ändå för att ta det sena tåget hem. Jag känner mig glad.
Kommentarer
Trackback
