Lonito

Jag älskar så att det gör ont. Det är svårt att förklara och jag kan inte ens göra det, för det är en känsla. En känsla att jag på någt sätt känner mig stark. Och samtidigt väldigt skör. Att kärlek är det absolut finaste som finns och det har en kraft som gör att man kan bära nästan vad som helst. Jag har varit svin blödig på sista tiden, saknat och velat krama sönder. Det känns lite som att ha en stor boll i bröstet, full av tacksamhet till fina människor. Och jag får liksom lite panik om inte de människor som jag älskar ska förstå det. För det går ju inte att förstå, eftersom det inte får plats i ord. Därför går inte den känslan att förmedla. Och jag blir så rädd då. Och jag vet ju att det inte är något att vara rädd för egentligen. men jag kan liksom inte hjälpa det ändå..