Lonito

Jag behöver ingenting mer. Alltså vänner kan ju vara det allra bästa som finns. Speciellt mina :)
Och jag undrar lite hur jag kunde få bli den lyckligt lottade och ha de finaste i mitt liv. Som gör mig så glad, som jag kan vara ledsen med, älta med, skratta med, känna lycka med, prata med och bara finnas med.

Innan Malin åkte iväg till Egypten tog vi en frukost i Haga. Och även fast vi har gått igenom så sjukt mycket jobbigt genom åren så var det värt allt slit, gråt och bråk. För nu saknar jag henne varje dag jag inte träffar henne, på ett fint sätt alltså. Och nu lapar hon sol med en utav hennes bästa vänner och aldrig att det ens gör ont i mig, (förr i tiden kunde man ju bli ledsen av att vänner umgicks utan en), utan jag känner bara att hon ska ha allt det bästa, alltid.

Och ikväll ska jag träffa min Sofia och vi ska laga mat och typ titta på gladatorerna och bara mysa med varandra :)

Och den 17 April så landar Anna, fina fina Anna i Göteborg. Hon kommer hem. Och jag ser fram emot massa härliga fikor i sommar på uteserveringarna.

Och tänk att jag lärde känna Olof, så att jag läde känna Ann-louise, som sa till Lina att jag kunde jobba i butiken så att jag fick träffa Johanna. För jag förstår verkligen inte hur jag kunde vara utan henne innan. Världens finaste Johanna.



Och ett litet visdomsord på vägen. Alla relationer ser olika ut men de behöver inte vara olika bra för det. Och bara för att man har superfin vänskap med en så blir inte vänskapen med någon annan sämre. Dock behöver man såklart jobba med sina vänskapsrelationer, ihop. Man behöver känna sig älskad och man behöver älska tillbaka, man behöver kunna prata av sig men också kunna lyssna. Man måste orka stå kvar när det blåser som värst så att man senare kan skratta åt hur eländigt det var en gång.


Det enda jag egentligen ville säga är att hela mitt hjärta är så fyllt med kärlek för mina älskade vänner och jag ser fram emot livet, med er.