Lonito

Såfort jag får lite tid över så sätter jag på ett avsnitt av sex and the city. Jag älskar det. Jag dör på Mr Big. och ja jag vet att det är upplagt så men jag vet defacto att man dör i verkligheten också. Någongång i livet känns det som att man springer in i den typen. Och man blir precis lika knäpp som Carrie. Alltså tycker jag lär mig massor med smarta grejer i varje avsnitt. Fasen vad dem har lyckats med den serien!

 

 

Jaa annars så tog jag en tupplur när jag kom hem från jobbet mellan 19-21 Skulle jag ju inte ha gjort. Vaknade som en ledsen liten själ men jag kravlade mig bort till kiosken och köpte en glass och livet blev faktikt genast lite bättre. Nu är jag ledig några dagar och jag tänkte tillbringa lite tid på gymmet och skapa lite egna endorfinkickar pkus börja dricka lite blodsaft,, tror mina järnvärden är sådär. Meningslösheten slår till ibland, men på samma sätt får jag ta del av kärleken. Upp och ner, stark och lite svagare, pigg och dödstrött - men jag vänjer mig vid mig själv. Allt det jobbiga går så mycket lättare att ta när man inte är med och orsakar det själv. Ibland drömmer man ju om att : bara jag visste vad det var, då hade jag haft något att utgå från. Men när man har något att må dåligt för så gömmer man allt bakom det - när man inte har något speciellt får man liksom bara genom lida känslan, det går inte att måla upp någon låtsas  drömvärld utan man går i genom det, och sen känns det bättre igen. Det är det fina i kråksången. och jag tror att man för varje gång accepterar det och sig själv så hoppar man ett litet litet steg framåt, eller iaf åt något håll.

 

Näe nu ska jag kika på den nya filmen (svensk såklart :) ) Avalon och städa upp här lite innan bingen väntar. Hejhej