oooold
Jag hoppas att du känner att du kan och vill vara nära mig. Och att vara nära, eller låta andra vara nära - är inte det bland det svåraste som finns? Speciellt människor som man verkligen tycker är bra, som man verkligen tycker om och so. Man verkligen skulle vilja vara nära. Det är så lätt att gå på sin automatik tror jag och någonstans i bakhuvudet "veta" att sådana människor ändå inte kommer tycka om en för den man är, att man ändå inte skulle passa in, att man inte är tillräckligt si eller så för att kunna vara nära.
Men jag är också helt säker på att man kan lära om. Att det är genom att våga släppa in människor som är bra för en som man kommer på att man inte behöver de som inte är så bra. Och tvärtom också såklart.
Du kan väl ta allting sådant i din takt. Det riktiga livet pågår nu och det är värt att försöka, våga, tro och drömma för. Göra det som känns lite svårt men som man vet kommer att hjälpa en. Ta någons hand, ringa ett samtal, tala om för någon hur mycket man tycker om den, ta en fika, berätta hur man mår. Och allt det där som är att vara nära.
Kanske är det en väldigt bra början bara att våga tänka tanken att det finns människor som älskar dig otroligt mycket exakt som du är och precis just därför. Och det är ingen slump.
Vågar du vara nära mig? Jag hoppas att du känner att du kan och får vara det. Du får gärna träna på mig :)
Och jag vet att du är och kommer vara nära många fantastiska människor i ditt liv. Jag tror att du bara få ge ditt fina lilla hjärta lite tid, och ge din underbara person så mycket tillit du kan.
Börja med att vara nära människor för att du älskar dom som enda anledning (svårt i alla situationer, men kanske i så stor mån som möjligt) så har ju livet någon slags förmåga att smitta av sig på andra delar av livet och andra situationer också.
JAG ÄLSKAR DIG!
